Ruckelhäxan river, röjer och retar sig på

VISST VAR DET en konstig sommar i år? Styva nordanvindar, torka och påfallande ont om både humlor, bin och fjärilar, och tomater som inte börjar rodna förrän i mitten av augusti ... och månadssmultron som börjar ge bär först mot slutet av samma månad. Så ska det ju inte vara :o/

Mitt enda egenplanterade äppelträd här på gården, Melonäpplet, ser lite lustigt ut just nu, besudlat med stenar fastknutna med tygtrasor, plasthinkar fyllda med sten och rep som är spända mot marken och ett intilliggande träd. Tja, vad gör man inte för att få sin vilja igenom? Tan­ken är, att med milt våld tvinga ner de större grenarna under hori­son­talplan, eftersom det är så som proffsen tycks göra för att få en god fruktsättning.

Fänkålen, odlad i en av mina pallkragar, kan jag inte klaga på i år! Den har vuxit kanonbra. Jag har bara fyra plantor, men det räcker för vin­terns behov i och med att jag fryser in det ”dilliga” också. Det är per­fekt att krydda upp en tråkig soppa med!

I oktober ifjol kapade jag ner min rad med trädgårdshallon ända till mar­ken, eftersom de vuxit uruselt och nätt och jämt gett ett par de­ci­liter bär under sensommaren. Men den åtgärden har visat sig vara kva­lificerat slöseri med kvinnokraft. Det här är nämligen all årstillväxt de be­hagat prestera:

Så nu är deras chans förbi! I lördags fick jag nog, tog Röda Faran och fräste iväg till min hovleverantör, Sandåsen handelsträdgård. Mål­med­vetet klev jag [med skygglapparna stadigt på] raka spåret till den plats där hallonplantorna var placerade och letade fram två fina exem­plar.

Sorten är en korsning mellan vild- och trädgårdshallon, 'Maurin makea' (svenska: Mauris söta). Den ska dessutom var buskagebildande och inte ränna iväg på höjden, som hallon normalt brukar göra. Därmed ska den inte heller behöva bindas upp.

Och som de utmärkta människor de är, herr och fru Söderlund på Sand­åsen, fick jag samtidigt adop­te­ra tre plantor hasselört. De var de sista i lagret och hade redan för­passats till dödens väntrum, så en flyttning till ”Rucklet” får väl ses som en form av konstgjord andning. Men pysslar jag om dem lite ska de kanske ta sig och trivas..?

Idag väntar mera trädgårdsarbete. På kvällskvisten igår tog jag mig för att börja föryngra gårdens gamla och mycket risiga syrenhäck. Tio centimeter över mark ska de grova stammarna kapas, så det kommer att se lite lustigt ut när all vegetation försvinner. Fast om det går som det ska, ska det inom tre-fyra år finnas en halvhög, tät syrenhäck igen. Så påstår proffsen i alla fall :o)

Sedan är det ju en ny vecka igen, med nya med- och motgångar. Bl.a. närmar JO sig med stormsteg en hittillsvarande behandlingstid på 600 dagar på mitt klagomål. Sexhundra!

Hade det gällt en riksdagsmans bilkörning under the influence hade det varit krigsrubriker i pressen och blåslampa i arslet på lag­lig­hets­över­va­karna. Men i det här fallet, ett missförhållande som berör över 100.000 finländare, då råder det stiltje och medias representanter tiger still. Det minsta jag kan säga är: ”Skämmas borde ni, både potentater och press!”