Jesus, vilka dagar!

JUST NU ÄR jag totalt utpumpad. Herregud, vilken dag det har varit! Jag rivstartade med att starta en maskin tvätt, körde därefter hän­der­na i diskbaljan och fortsatte omedelbums med att slänga ut så gott som alla mattor, dammsuga hela kåken och våttorka golven. En snabb fika följd av tömning och hängning av första laddningen, starta av näs­ta och sen på med trädgårdspaltorna och snabba ryck ut på gården.

Där fanns det att göra, vill jag lova! De två senaste dagarna har jag nämligen ägnat mig åt äppelträdstuktning. Ett träd i förrgår och ett annat igår (och har ytterligare ett kvar). Inte nog med att det tar en evinnerlig tid detta stegklättrande, sågande och klippande – det är än­då den roliga delen av jobbet – för sen kommer det sura bakefter: huur mycket ris som helst att ta om hand. Närmare bestämt en dryg halv kubik flis blev det, efter att jag ägnat timtal av dagen åt att um­gås med käre Konrad.

Jag är Marilla i Sthlm evigt tack skyldig för att hon ifjol fyndade honom åt mig, annars vete fåglarna vad jag skulle tagit mig till med allt ris jag blir med när jag sköter om mina fruktträd och häckar. Men propert blir det, trots att jag är en riktigt glad amatör och säkert gör fel både här och där.

I en andhämtningspaus var det bara att torka svetten ur pannan, kas­ta trädgårdshandskarna på backen och hasta till tvättmaskinen igen, tömma den och hänga laddning nummer två. Utmärkt torkväder idag, kan jag meddela! Sol och vind i en föredömlig kombination.

Och tja, sen var det ju middagen som måste lagas och intas också. Men där tog energin tillfälligtvis slut, så det blev pasta med lite färsk basilika, olivolja och riven ost, inget mer avancerat än så. När magen var mätt var klockan redan 18:00, men dagen var långt ifrån slut.

I pluggboxen växer höstsådden så det knakar. Dock inget skördeläge där ännu ... som tur är. För det är det på gården. Vaxbönor och sock­er­ärtor måste plockas, snoppas och förvällas. Sommarmorötter tas upp, skrubbas, skivas och förvällas. Och sen skulle allt i fryspåsar ock­så, förstås.

Ska jag vara ärlig så är jag mer än slut just nu. Någon gång på för­mid­dagen gjorde jag dessutom ett osmart lyft med samtidig vridning av överkroppen och då small det till någonstans i ländryggsregionen. I det skedet borde jag antagligen ha lagt ner för dagen, gått in och lagt ner mig själv. Men hur skulle det ha sett ut, med allt som måste gö­ras?!

Fast nu värker det. Rejält. Men jag klagar inte, tro inte det! ”Dumt hu­vud får kroppen lida”, så jag får skylla mig själv.

Imorgon väntar äppelträd nummer tre, men belöningen väntar också. Kvarteret håller knytkalas med start kl. 16, så jag kan inte hålla på fullt så besinningslöst som igår och idag. Tur är väl det, för hjärnan må va­ra som en pigg 25-årings hur mycket den vill, men den övriga fy­sio­no­min är definitivt med id-handlingarnas födelsedatum över­ens­stäm­man­de. Möjligtvis något tiotal år äldre än så, när jag känner efter ;o)

Så gokväll, alla! Nu blir det soffan och glas rött. Because I’m bloody well worth it.