söndag 24 januari 2010

Jag leker datorexpert

JAG HAR UNDER natten (ja, *gäsp* natten) och morgonen haft det högst tvivelaktiga nöjet att få sätta igång en dator åt A. Den har redan i ett antal månader stått i hennes rum, men helt tom på innehåll och utan bildskärm. En riktig nagel i ögat på den unga damen.

Själva burken fick vi gratis av en kompis som via sitt jobb har möj­lighet att skaffa fram utrangerade datorer. Det är alltså inte fel på dem, de byts bara ut med jämna (i mitt tycke korta) mel­lan­rum. Tack för det, M!

Sen bara stod den där. Länge. Svart, fin och lockande ... men utan skärm. Eftersom A är väluppfostrad har hon väl inte direkt tjatat, men nog någon gång per vecka frågat: ”När ska du sätta igång datorn åt mig, mamma?” Och svaret har varje gång varit det­samma: ”Sen, när jag får tag på en bra monitor till ett accep­ta­belt pris.” Men det rätta priset infann sig liksom inte. (Och ska jag vara super-duper ärlig, så har min ambitions- & aktivitetsnivå, liksom prioriteringsgraden, varit rätt låg.)

Men, se där! Plötsligt ska väninnan C dra ner på verksamheten i sitt företag, och lika plötsligt har hon inte längre behov för mer än en arbetsplats.ïPLINGðsa det, och plötsligt damp här ner en bildskärm. Dessutom till det facila priset av lite ar­bets­byte. I like :)

(c) Nina Backlund 2010
Därför har jag nu ägnat halva natten och en hel morgon åt att in­stallera virusprogram, service pack hejsan, service pack hopp­san, Internet Explorer, Windows Live Messenger, Microsoft Office, PhotoShop och gud vet vad. Icke helt utan besvär, bör tilläggas. Fast jag har svurit rejält och icke-rumsrent bara en gång.

Hur som haver, så står den i alla fall där och lyser som en julgran på julaftonen nu, up and running när A flyttar ”hem” från faders­huset till kvällen. Ja, jeezez, nog är jag ju duktig. För att inte tala om snäll.

Familjeföretagets fackliga representant (ja, det är ju jag det) gnug­gar för övrigt händerna av förtjusning. Förhandlingsläget beträf­fan­de middagsdisk och komposthinkar har från och med idag för­bättrats avsevärt. Skulle förhandlingarna stranda kan vi (ja, jag alltså) alltid ta till hårdhandskarna och hota med lockout från msn. Det borde ta skruv!

3 kommentarer:

  1. hehe, alltid kul att vara i maktposition... ;-)

    SvaraRadera
  2. Kanske det blir mer kort i postlådan nu? hihi

    SvaraRadera
  3. Msn som maktmedel, det är grejer det :)

    Och postlådan är rymlig, med gooott om plats för allsköns illvilliga försändelser ;)

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!