Så småningom kom tjugoårsdagen – och gick. Och jag, jag kände mig fortfarande lika osäker och icke-vuxen som sju år tidigare. Fast nu med ett ansenligt studielån att ansvara över.
Nåja, tänkte jag, vid trettio är man nog fullvuxen. Alla gånger! Men icke. Möjligen på utsidan, där de första gråa håren plipp-ploppat upp. Men på insidan ... nä. Studieskulderna hade fått sällskap av lånet till en bil.
Vid trettiofem blev jag gravid och jublade. Nu skulle jag i alla fall ”bli stor”! För det blir man väl när man själv blir mamma..? Fat chance. Studieskulderna och billånet hade vid det laget utökats med ansvaret för ett eget företag.
När fyrtioårsdagen närmade sig var jag bombsäker, för när halva livet har passerat bara måste man ju vara vuxen. Väl? Inte jag. Mestadels kände jag mig lika liten och barnslig som min fyraåring. Enda skillnaden var att bilen var betald och att det nu var det dags för progressiva glasögon.
Och inte blev det bättre vid fyrtiofem. Studieskulderna och driften av den egna firman backades på med inköp av ett renoveringshus, och ansvaret ökade ytterligare ett snäpp. Men känslan av att jag var för liten och rocken för stor kvarstod.
Nu är det inte långt till femtio.
Studielånet är fortfarande inte färdigbetalat.
*kastar ett ont och närsynt öga på CSN*
Egna företaget ligger mer eller mindre i malpåse.
*sticker voodoonålar i ”pappersläkaren” på mitt pensionsförsäkringsbolag*
”Rucklet” är långt ifrån färdigrenoverat.
*kastar ytterligare ett ont öga, på finska lottobolaget Veikkaus*
Förutom ålderssynfel har jag en underproducerande sköldkörtel, grav D-vitaminbrist, anlag för malignt melanom, nedsjunkna framfotsvalv och förslitningsskador i ländryggen.
*detaljstuderar genpoolens innehållsförteckning och morrar*
Men vuxen, det är jag tammetusan inte ännu. Instämmer därför helhjärtat med den tolvåriga (!) bloggare som nyligen konstaterade följande:
”Fan vad jobbigt allt är. Vad skönt de skulle vara att bli 5 igen. Då var typ största bekymret om man skulle leka med barbien som hade brunt eller blont hår ...”
Fast personligen skulle jag hellre leka med Ken. Oavsett hårfärg. Typ.
Och jag undrar fortfarande vad jag ska bli när jag blir stor. Är det inte märkligt?
SvaraRaderaJag minns när jag var liten och beundrade min mamma. Jag tyckte att hon hade koll på hela världen och visste allt som var värt att veta.
Nu är jag plötsligt så "gammal" som mamma var när jag var liten. Och jag känner mig fortfarande liten och ovetandes och inte alls så klok som min mamma.
Måste fråga henne någon gång om hon har samma funderingar som jag. Eller om hon är så klok och allvetandes som jag fått för mig att hon är.
Hon kanske inte heller vet vad hon vill bli när hon blir stor.
Det här är faktiskt ett problem som är nästintill oöverskådligt! För hur sjuttsiken ska man kunna veta vad man ska bli när man blir stor, när man inte vet när man blir stor???
SvaraRaderaDet enda jag vet just nu, är att jag ska skaffa höns till sommaren. Alltid något :)
Det beror på vad du avser med att vara vuxen?
SvaraRaderaÄr det ett magiskt ögonblick då du ser allting i ett sällsamt ljus och förstår varför du och alla andra beter sig som de gör? och varför livet är fullt av överraskningar som inte alls stämmer överens med dina egna planer? eller är vuxenhet att ta ansvar för sina egna (och åtminstone delvis andras) handlingar? eller är vuxenhet kanske att sluta hoppas och resignera och inse att livet framför är kortare än livet bakom...
Jag känner mig inte vuxen på långt när - kanske nånting i övre tonåren - men jag när jag ser mig spegeln så ser jag en kärring som liknar min gamla mor.. och måste fort titta bort. För såå vuxen är jag väl inte?
- Guldlock
Inte f-n vet jag :) Men ditt förslag om sällsamt ljus låter lockande *ser mig om efter nya strålkastare i kvarteret*
SvaraRaderaFördelen med att bli äldre är annars att synen ofta försämras -> om man fimpar brillorna ser man inte rynkor, skrynklor och årsringar lika bra i badrumsspegeln. Således: Det finns EN positiv sak med att behöva glasögon ;)
Mycket bra beslut att skaffa höns! Det tyder sannerligen på mognad! Tror jag. :o)
SvaraRaderaSkulle tro det. Men med tanke på hur många DU har så måste du vara snudd på övermogen, och så är väl icke fallet? *s*
SvaraRadera