torsdag 27 januari 2011

”Glada vi till skolan gå”

I LILLA A:S skola är det regelbundet öppet hus, det vill säga dagar då vi föräldrar har möjlighet att komma och stifta närmare be­kant­skap med den miljö där våra telningar spenderar en stor del av sina unga liv. Den ordinarie eleven får själv ledigt från undervisningen, medan mamma eller pappa får sätta sig på skolbänken för några timmar.

Idag var en sådan dag och det här året hade jag flyt. Medan jag un­der eftermiddagen återknöt kontakten med skolvärlden hade jag tu­ren att det stod engelska och bildkonst på schemat; två ämnen jag inte har några större bekymmer med. Värre hade det varit om jag rå­kat ut för kemi eller fysik. Eller till och med matte!

Ja, matematiken i sig är, även om kunskaperna rostat lite, inte själva stötestenen. Nix, pix. Det som ställer till det är att nutidens pe­da­go­gik har hittat på nya metoder till exempel för att ställa upp både divi­sion och ekvationslösning. Men va’ faan?!

Här behövs stödundervisning för oss föräldrar, med några timmars hjälp med att fräscha upp det vi en gång kunnat och en introduktion till the modern ways! Finns ju inte en chans att jag ska kunna agera läxhjälp när mina egna kunskaper är så föråldrade att de förkastats. Tanken på att tvingas avlöna någon annan för att ta sig an en upp­gift jag kunskapsmässigt klarar själv känns fullständigt barock. För att inte tala om hur ekonomiskt ohållbar den är.

Och varför – varför, i jösse namn? – förändras gång på gång till och med sättet att skriva för hand? På min tid (strax efter att dino­sau­rier­na hade dött ut) hette det välskrivning. Det man lär ut idag är nå­gon sorts märklig kontaminasammanblandning av textning och skrivstil; fult så det förslår – och till vilken egentlig nytta har denna ”mo­der­ni­se­ring” kommit till stånd? Är det bara för att det ska gå fortare att skriva, precis som allt annat har drivits upp i tempo?

En annan sak som förvånar mig är att ungarna idag måste skriva till exempel en bokrecension på dator. Man får inte lämna in en som skrivits för hand! Va?? Det anses alltså bättre att de använder ett ordbehandlingsprogram som har inbyggd stavnings- och gramma­tik­kontroll än att de får öva på att skriva utan hjälpmedel..? Fattar nada.

Särskilt inte som det samtidigt i historieundervisningen fortfarande ska bankas in listor med årtal. I det fallet skulle det faktiskt räcka med att lära sig rätt tiotal av ifrågavarande århundrade, alltså ”sla­get vid Lützen på 1630-talet” istället för ”slaget vid Lützen 1632”. Ni fattar vad jag menar, va’?

Årtal kan man alltid kontrollera eller hitta i ett uppslagsverk, men att stava rätt och – viktigast av allt – att formulera sig korrekt lär man sig enbart genom att öva, öva och åter öva. Den biten borde väl tvärt­om vara särskilt viktigt i dessa tider, när barns och ungdomars sociala liv allt mer tilldrar sig via s.k. sociala medier som Facebook, chattar och så vidare?

Det var bättre förr, och därav följer att jag har blivit gammal :o/

Helt lösryckt från ovanstående måste jag förresten meddela en stånd­punkt: jag har börjat få rätt svårt för skribenter som vitt och brett ore­rar om hur mycket de avskyr särskrivningar, för att i nästa stund fri­kostigt bjuda på egna prov på sådana. Vill man undvika att göra sig löjlig är det hälsosammare att knipa igen om man inte råkar inneha en professur i lingvistik eller åtminstone är utbildad lärare i svenska. ”På sig själv känner man andra”, eller hur det nu var.

7 kommentarer:

  1. Så det så! Amen! ;-)

    Steffe

    SvaraRadera
  2. Men vilken rolig idé, att låta föräldern delta i undervisningen istället för barnet! Så är det inte i Sverige, men man får gå och lyssna på undervisningen när man vill!
    Sen tycker jag också, att det är tråkigt att barnen inte får lära sig att skriva ordentligt, både välskrivningsmässigt och korrekt svenska.
    Ha en fin torsdagskväll!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  3. Det där skrivsättet är väl ganska länge sen dom införde i skolorna. Jag tycker att många ungdomar skriver mycket snyggare och mera lättläst än på den tiden jag gick i skolan, före dinosaurierna, då man skulle försöka renskriva med bläck och stålpenna, senare reservoarpenna. Snirkligt värre och många tappade nog lusten för att skriva överhuvudtaget.

    När min äldste grabb börjat skolan tog jag en distanskurs i den nya matten för att kunna hänga med, och det var riktigt skojigt. Divisionsuppställningen har nog ändrats med jämna mellanrum. Min mamma hade en metod, jag en annan och mina barn en tredje.

    Det där med årtal håller jag med dig om. Tänk så mycket tid man lagt ner på att lära sig de där årtalen, som man för det mesta glömde så fort provet var avklarat.

    Men särskrivningar har spridit sig som en epidemi bland de yngre och där hittar vi nog orsaken i engelskan. Läser man ungdomsbloggar kan man häpna. För att inte tala om att innebörden ofta blir väldigt lustig och egendomlig.

    SvaraRadera
  4. Monica:
    De här öppet hus-dagarna är inte så ofta, men idén är god. Men sedan är det, precis som hos er, fritt fram att komma och vara med i skolan när som helst om man känner för det. Det är dock en förmån jag hittills inte utnyttjat.

    Cici:
    På min tid var det blyerts och linjerade häften som gällde. Så även för lilla A, även om själva bokstavsstilen förändrats våldsamt mycket. Här i Finland har de reformerat ett flertal gånger. Den senaste ungefär i samma veva som lilla A började skolan och hon går nu i sjunde klass.

    Exakta årtal är något som jag alltid varit värdelös på att lyckas memorera mer än för stunden. Det enda jag aldrig kommer att glömma är slaget vid Lützen, eftersom jag råkade få samma sifferkombination på mitt första bankkort :o)

    Engelskan slår igenom allt mer, det märks överallt. Men tristast hittills är nog särskrivandet som det för med sig - och att svenskspråkiga bl.a. börjat skriva veckodagar och månader med stor bokstav. Dessutom tycks det också råda en viss förvirring runt användandet av versal begynnelsebokstav i namn på djur- och växtarter, fast den röran kan vi ju inte belasta anglosaxerna för ;o)

    SvaraRadera
  5. Utvecklingen går framåt och har man någon nytta av alla årtal än att möjligen vinna i frågesporter på TV.Att svenskan skrämmande fort blandas upp med mer och mer engelska och andra språk (förortssvenska) är trist tycker jag. I julas påtalade jag för mina närstående tonåringar att jag inte förstår vad de skriver på Facebook. De tittade generat på varandra och jag förstod vad de tänkte: Det är inte meningen heller(kärring).
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  6. Huva, ja, det börjar blir svårt att förstå, men antagligen har du rätt i att det inte är meningen att vi ska göra det heller. Tungt att bli kärring ... :o/

    SvaraRadera
  7. Hej

    Ja varför man skall skriva på dator i dag är ju för att människor födda efter 1970 i dag inte klarar läsa skriven stil..eller skrivstil...och själv skriver många som kråkor.

    Så därför tror jag att inte ens lärarna i dag klarar läsa, därför begär de skrift i datorn.

    Dåligt..mycket dåligt

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!