tisdag 1 februari 2011

Det går uUP ... och NEer

UNDER GÅRDAGEN FLÖG jag lågt, tur och retur till Åbo med Turku Airs åttasitsiga Piper Chieftain, för att genomgå en neuropsykologisk utredning. Klockan 08:00 bar det iväg och jösses, det blev en dag som tog på en gammal och trött ...


Fem och en halv timme med intensiva tester tömde bollen totalt och jag var helt slut när det var dags att vända hemåt. Det var rena tu­ren att jag inte blev överkörd på väg från mottagningen – eller ham­na­de på fel plan – tömd på allt vad koncentrationsförmåga heter var jag.

Det dröjer uppåt tolv dagar innan resultaten av utredningen är klara, men så här mycket kan jag säga själv: det kändes väldigt tydligt var jag har mina toppar respektive dalar, och att min prestationsförmåga på ett flertal områden inte är i närheten av vad den har varit. En ljus­nande framtid som flygledare – eller astronaut – går definitivt bort.

Usch då, så tråkigt ;o)

8 kommentarer:

  1. Det där låter som undersökningar som dottern har genomlidit, men det tog nog en hel vecka. Sen konstaterade FK att hon aldrig skulle kunna jobba.
    Den första januari detta år överlämnades hon till AF, trots läkarintyg och väntan på operation. Man kan verkligen undra hur dom resonerar.

    Modiga du som vågar ta luftvägen till fastlandet i ett sånt där litet plan.

    SvaraRadera
  2. Jag hoppas att du nu inte gjort det där förgäves.
    Jag förstår att det blivit vila hela dagen idag för dig.
    Själv har jag inte gjort något vettigt idag, supertråkigt väder har vi härnere. Det är för väl att vi gått in i februari, en urtråkig månad avverkad.
    Jag har inte träffat yngste ännu så vet inte hur det är tänkt med "festongen", men det är väl ingen brådska.

    Nu på eftermiddagen vispade jag ihop några muffins, de ska jag ner och bjuda herrn på nu, själv avstår jag. Tror jag :)
    Ha det bra, så hörs vi
    Monkan

    SvaraRadera
  3. Cici:
    Vet du vad, jag tror inte att det "resoneras" i såna här sammanhang! Det kastas helt sonika tärning och för säkerhets skull med ögonbindel.

    Hittade en rätt intressant artikel på DN för nån dag sedan: http://www.dn.se/nyheter/sverige/lakares-extraknack-ar-olagligt
    Man undrar verkligen hur det får vara så här, vilket det tycks vara i både Sverige och Finland.

    Det är ganska kul att flyga litet plan! Man är på så låg höjd ovan marken att man SER vad det är man flyger över. Mycket roligare än att vara på 15.000 meters höjd, om jag får ha en åsikt :o)

    Monkan:
    Nja, vila och vila ... Jag har nog pulat på idag precis som vanligt, men varit konstigt "pirrig" i hela kroppen. Nervig, liksom. Sk-tjobbigt! :o(

    Med "festongandet" är det ingen panik whatsoever. Kommer tid, kommer råd osv ;o)

    C är en lyckligt lottad man, han! *suckar* Jag skulle inte ha något emot att ha en alldeles egen Monkan jag också, som skämde bort mig med muffins (och annat gott) mellan varven ... *dreglar*

    Här är det också uselt väder idag, men jag tog ändå en rejäl kvällspromenad i duggregnet. Halt som bara den i mörkret :o/

    SvaraRadera
  4. Oj, vad du gick igenom igår! Först flygresan i ett så litet plan och sen den jobbiga undersökningen! Hoppas nu bara, att dom kommer fram till något vettigt...
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  5. Nja, det jobbiga var testerna, som totaldränerade en redan tom skalle ;o) I min ungdom drömde jag om att själv få möjlighet att ta flygcertifikat någon gång, så de halvtimmeslånga flygresorna var faktiskt ett rent nöje! :o)

    SvaraRadera
  6. Jag håller tummarna ...hoppas att du får positivt besked!

    SvaraRadera
  7. Jag har åkt med "pyjamasflyget" från Stockholm till Åland. Då skickar piloten runt termosen med mogonkaffe. Det planet känns också för litet i min smak. Vad TRÅKIGT att du får lägga drömyrkena åt sidan!Men hoppas att det kommer ut något bra av den långa undersökningen.
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  8. ingersord:
    Tack, du! Den som lever får se :o/

    Kerstin:
    Haha! "Air Åland: ditt val för en intim liten stund i det blå", kunde kanske bli deras nya slogan?

    Visst är det för ÖVERjävligt att drömmen om en rymdpromenad fått komma på skam? Skämt åsido, så är det mest väsentliga att det faktiskt konstateras ATT jag har problem med minnet och koncentrationen; t.v. har det känts som ingen tar detta på allvar.

    Det krångliga är nämligen, att jag vid tidigare tester legat på övre sidan av eller ÖVER normalskalan. Men det säger ingenting om verkligheten. Det finns ju inga referenser för vad jag presterade INNAN jag gick i den förbannade väggen. På papperet, enligt normerna, är jag "frisk", men i min egen värld - den JAG lever i - är jag "dysfunktionell".

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!