lördag 26 februari 2011

Nu blir jag sur

VÄDRET ÄR FÖR jävligt. Temperaturen ligger runt nollan och det blå­ser så takplåtarna klapprar som en flamencoensemble på Ecstacy. Dessutom har Pensions-Alandia tydligen bestämt sig för att en gång för alla putta mig över gränsen för totalt sammanbrott och vecko­slu­tet går därför i den stora orons tecken. Skitläge. Något måste göras!

Men vad..?

Det får bli det gamla vanliga när jag behöver lugna nerverna: jag ba­kar.

Det har gått ett antal månader sedan jag bakade med surdeg se­nast, så jag började faktiskt redan igår med att försiktigt glänta på locket till burken i kylen. Jodå, där växte inget mögel och det doftade fräscht! Det var bara att hälla bort ytskiktet av mörk vätska, pytsa i mer dinkelmjöl och nytt vatten och så låta hela härligheten stå fram­me över en natt. Imorse bubblade det för fullt igen och det var bara att skrida till verket.


Den här gången orkade jag inte hålla någon riktig ordning på vad jag blandade ihop, men ungefär det här var det (för ett bröd):
  • 1,5 dl dinkelsurdeg
  • 12,5 g färsk jäst
  • 3,25 dl kallt vatten
  • 1 rågad msk äppelmos (som ”jästmat”)
  • 2 msk krossade linfrön
  • 1 msk torkade nässlor
  • en skvätt olivolja
  • 2 dl rågsikt
  • specialvetemjöl till lagom konsistens
  • en knapp msk flingsalt

Och jädrar i min lilla låda vilka bröd det blev! Att vara sur när man ba­kar surdegsbröd verkar vara en lyckad kombination ;o)



Vill du starta en egen surdeg kan du läsa HÄR om hur man gör.

5 kommentarer:

  1. Inget ont som inte har nåt gott med sig ....eller hur man nu brukar säga! De bröden ser fina och goda ut i alla fall!

    SvaraRadera
  2. Ååååhhh, vad dom ser goda ut! Men det verkar så jobbigt med surdeg...
    Lycka till, jag håller tummarna!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  3. Skulle haft provat att baka surdeg.
    Men det måste bli när här är så pass varmt att degen kan jäsa.Här lyser solen, åtminstone utomhus.

    SvaraRadera
  4. Så sugen jag blir på ett gott bröd! Kanske dags att plocka fram surdegsbrödet, köpt i Ume, från frysen och ta sig några rejäla tuggor. Ska gå in och kolla hur du gör surdegen.

    Det var ju dessutom ett bra recept mot oro och ledsamheter.

    SvaraRadera
  5. ingersord:
    Så sant som det är sagt! Kanske jag borde vara sur lite oftare..? *hehe!*

    Monica:
    Äh, inte är det särskilt jobbigt med surdeg, vet du! Det är mest en vanesak. Har man fått rutin på att "mata bäbisen" dagen före man ska baka är det inte krångligare än att baka med bara jäst.

    Surdegsbröd har många fördelar gentemot "vanligt" bröd. Konsistensen blir mindre smulig, smaken fylligare och hållbarheten mycket längre. Det är rentav så att ett surdegsbröd smakar godare om det får mogna en dag eller två! Även sådana här varianter som också innehåller lite jäst.

    Stickmamman:
    Då kan du ju ställa degbunken i ett soligt fönster för att få till bra jästemperatur! Annars funkar det faktiskt utmärkt med kalljäsning också, även om det tar längre tid.

    Cici:
    Ack ja, det är gott med riktigt gott bröd ... Lite för gott kan jag tycka ibland, när jag lite skuldmedvetet skär upp min fjärde skiva ...

    Kanske kan du rentav använda lite av ditt Umebröd som start för en ny surdeg? Någonstans har jag läst att det ska gå utmärkt att smula gammalt surbröd och starta på nytt. Testa, vetja!

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!