torsdag 3 mars 2011

”Bättre okänd än ökänd”

JAG KUNDE HA blivit lite känd, fått min minut i strålkastarskenet, men som den kloka kvinna jag faktiskt är mellan varven har jag nobbat möj­ligheten.

Jag blev igår kontaktad av YLE/FST, den finländska motsvarigheten till SVT i Sverige, med anledning av de kommentarer jag klämt ur mig på programmet Spotlights webbsida. Det var programmets producent, som tyckte att jag skulle vippa mig över till Helsingfors instundande måndag för att delta i en bandad tv-debatt om försäkringstyrannin.


Spontant kände jag: JA! Men efter en stunds eftertanke – och fram­för allt efter att jag kollat Air Ålands tidtabell – insåg jag att svaret måste bli nej.

För att hinna till pyjamasplanet med avgång 07:10 skulle jag behöva stiga upp före 05:30. Planet landar 08:00, men först kl. 15:00 är det dags för smink. Vid det laget skulle jag inte längre veta mitt födel­se­datum utan att konsultera mitt körkort, än mindre lyckas följa tråden i någon debatt intelligenta människor emellan. Vete fan om jag ens skulle ha koll på i vilken stad jag befann mig ...

Orsaken är framför allt den ”klockstress” jag lider av. Datum och klock­slag som jag vet att jag inte får missa kan stressa upp mig i veckotal före det är dags att komma till skott. Gissa därför hur dåligt jag skulle sova fram till måndag morgon. Mina normala fem-sex tim­mar skulle krympa till tre-fyra, och natten före skulle jag sannolikt inte sova alls. Förutsättningarna för att vara pigg, skärpt och redo att le­ve­rera smar­ta synpunkter och repliker skulle minst sagt vara risiga. Ja, rentav usla. Sämre än värdelösa.

Nä, jag tror nog YLE/FST skulle ha större utbyte av att bjuda in ett lik till tv-studion. Om inte annat så skulle det kunna fungera som ett hand­fast bevis på vilket resultatet blir när man hamnar i klorna på de giriga försäkringstyrannerna. Ett kadaver av levande modell, som un­dertecknad, skulle sannolikt göra saken större skada än nytta.

Det ska fan bo mitt ute i havet. Fast i grund och botten är det nog li­ka så bra, för jag misstänker att jag fått tillfoga förledet ö- till ett even­tuellt kändisskap. ;o)

Min nya devis blir därför från och med nu: ”Bättre okänd än ökänd.”

8 kommentarer:

  1. Fast för mig är du känd från en ö - ökänd!
    Nej, jag förstår verkligen att du inte ställde upp! Precis så nervös skulle jag också varit. Kunde dom inte göra en telefonintervju med dig hemifrån? Då hade du ju kunnat få fram dina synpunkter...
    Hoppas att du kan sova gott nu i alla fall!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  2. Är de angelägna kan de väl specialchartra ett plan? Eller banda en intervju "hemma hos"? Annacarin

    SvaraRadera
  3. Synd att det inte funkar. YLE kan väl ta sej hit, eller leja lokala programmakare att göra en intervju. Dina synpunkter borde fler få ta del av.

    SvaraRadera
  4. Du kunde ju blivit känd tvstjärna.
    Nä förstår att det skulle varit jobbigt å stressigt.Men nog hade du klarat det.Här blåser det allt vad som går ännu.Kram

    SvaraRadera
  5. Du har nog tagit rätt beslut, för det är du som vet hur du reagerar och mår efter en påfrestande resa och dag. Men fortsätt att skriv om eländet för det verkar ju ta skruv!

    SvaraRadera
  6. Hej Nina, jag tror du gjorde rätt som avstod. Även om jag vet att du hade klarat av det. Men sitta där till allmän beskådan och bli manglad, nähä, du gjorde rätt
    Monkan

    SvaraRadera
  7. Förstår precis hur du känner. Man både vill och inte vill.... Jag skulle aldrig våga stå i rampljuset!

    SvaraRadera
  8. Alla här ovan:
    Tack för ert flankstöd beträffande mitt beslut att inte flaxa till republikens huvudstad :o)

    En del av mig är irriterad över att jag inte ställde upp, en annan klappar händerna av glädje över att jag sakta men säkert börjar lära mig att säga nej. Fast det är klart, hade det gått ett plan lite längre framåt dagen hade jag nog givit mig iväg ...

    Nåväl, jag får nog göra så som Gunilla säger: fortsätta skriva om eländet och på så vis hålla ljuset riktat mot de rådande missförhållandena. De inläggen kan man ju hoppa över här i bloggen när man tycker att man fått nog av mitt nojs ;o)

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!