tisdag 1 mars 2011
Paragrafryttare och annat pack
IGÅR, DEN 28.2, var tiden ute för mitt av Pensions-Alandia tillfälligt förlängda rehabiliteringsstöd. Inte förrän igår, den 28.2, kom med posten besked om att deras sakkunnigläkare godkänt en ytterligare förlängning t.o.m. den 31.5, så att jag ska hinna få remiss skriven, få en kallelse, undersökas av neurolog och kunna tillhandahålla ännu ett papper på mitt hälsotillstånd.
Än en gång visar de upp modellen för under vilka omständigheter man förväntas tillfriskna: att inte förrän sista dagen för innevarande intygstid ge något besked; att låta försäkringstagaren sväva i konstant ovisshet om vad som komma skall och vad som planeras över dennes huvud; att kränka, ifrågasätta och behandla med häpnadsväckande nonchalans; att förvandla en människa av kött och blod till endast ett personnummer i en växande hög med papper.
Jag börjar mer och mer misstänka att det ligger medveten taktik bakom alltsammans. Pensions-Alandias (likväl som andra pensionsförsäkringsbolags) matematiker har säkert räknat ut hur lång tid det rimligen bör ta tills jag antingen drabbas av en stressorsakad hjärtinfarkt med dödlig utgång eller helt enkelt drivs till att ta mig själv av daga. Det är väl hugget som stucket för dem hur deras försäkringstagare gör sorti, bara de slipper betala ut de pensionspengar man själv gnetat ihop för sin trygghet.
Jag har en dröm. I den materialiserar det sig en – eller flera – jurister med en obetvinglig drift att en gång för alla gå till botten med hur det kan vara möjligt att det får gå till som det gör. Någon, eller några, som är beredda att göra en Erin Brockovich genom att för en samlad tropp målsägandes räkning erbjuda sig att driva ett civilmål mot den moderna tidens inkvisitorer: försäkringsbolagen.
Kan någon visa mig det lagrum där det står att försäkringsbolagen har rätt att agera som de gör? Finns det överhuvudtaget ett sådant lagrum eller har det bara blivit praxis..?
Jag har god lust att ta exempel av folkresningen i Egypten. Är det nån som hänger på?
Än en gång visar de upp modellen för under vilka omständigheter man förväntas tillfriskna: att inte förrän sista dagen för innevarande intygstid ge något besked; att låta försäkringstagaren sväva i konstant ovisshet om vad som komma skall och vad som planeras över dennes huvud; att kränka, ifrågasätta och behandla med häpnadsväckande nonchalans; att förvandla en människa av kött och blod till endast ett personnummer i en växande hög med papper.
Jag börjar mer och mer misstänka att det ligger medveten taktik bakom alltsammans. Pensions-Alandias (likväl som andra pensionsförsäkringsbolags) matematiker har säkert räknat ut hur lång tid det rimligen bör ta tills jag antingen drabbas av en stressorsakad hjärtinfarkt med dödlig utgång eller helt enkelt drivs till att ta mig själv av daga. Det är väl hugget som stucket för dem hur deras försäkringstagare gör sorti, bara de slipper betala ut de pensionspengar man själv gnetat ihop för sin trygghet.
Jag har en dröm. I den materialiserar det sig en – eller flera – jurister med en obetvinglig drift att en gång för alla gå till botten med hur det kan vara möjligt att det får gå till som det gör. Någon, eller några, som är beredda att göra en Erin Brockovich genom att för en samlad tropp målsägandes räkning erbjuda sig att driva ett civilmål mot den moderna tidens inkvisitorer: försäkringsbolagen.
Kan någon visa mig det lagrum där det står att försäkringsbolagen har rätt att agera som de gör? Finns det överhuvudtaget ett sådant lagrum eller har det bara blivit praxis..?
Jag har god lust att ta exempel av folkresningen i Egypten. Är det nån som hänger på?
Sparat i följande arkivlådor:
Egenhändigt illustrerat,
Hälsa - papperskrig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag hörde på radion för några dagar sedan hur försäkringskassans folk jobbar ihjäl sig, blir hotade och förföljda. Det är alltså inte någon vinn-vinnsituation på något sätt. Men vems är felet? Nu kategoriserar jag hej vilt men jag är övertygad om att det sitter ett gäng äldre gubbar någonstans, som alltid har haft markservice från mammor-fruar och aldrig har behövt tänka praktiskt själva och aldrig tvivlar på sin egen kompetens. Sådana har jag stött på då och då och kämpat emot i mitt yrkesliv.
SvaraRaderaHåll ut!!!!!
Kram
Kerstin
Jovisst försöker jag hålla ut, med näbbar och klor dessutom! Och det här eländet handlar faktiskt inte om Finlands motsvarighet till försäkringskassan (Folkpensionsanstalten), utan om mitt privata pensionsförsäkringsbolag och deras jävla sakkunnigläkarpack.
SvaraRadera