Tro’t om ni kan, men när lilla A var liten lagade jag all barnmat själv. Rubbet, utom havrevällingen som köptes på tetra. Det var slitigt att hinna med, ensam som jag var två veckor i stöten, med spädbarn, eget företag, två hundar, stort hus och en åldrig, krävande mamma.
Denna min moderliga nit är säkert en bidragande orsak till att jag idag, vid femtio, är slutkörd. Men ändå är jag glad, för igår fick jag en gång för alla bekräftat att jag gjorde rätt!
I Plus’ jämförande analys av tre industritillverkade burkar barnmat med spaghetti och köttfärssås och en hemlagad variant var den hemlagade klart överlägsen – och då framför allt beträffande det oerhört viktiga innehållet av järn, som i snitt var dubbelt så högt som i de färdiglagade burkarna.
Som tur är har jag väldigt luddiga minnen av min långa och smärtsamma förlossning, och likaså har jag lyckats glömma hur jag med ögonen i kors av trötthet stod i köket och pureade kyckling, fisk och kött på kvällarna det första året. Men oh, så glad jag är över att jag utsatte mig för båda!
En positiv spin off-effekt är att lilla A aldrig varit krånglig med mat. Ribban lades tidigt, kan man säga. Till exempel firade hon sin första midsommar – drygt sex månader gammal – med att med god aptit glufsa i sig en portion [urvattnad] sill och potatis före jag ammade henne.
Självfallet finns det sånt i matväg som hon tycker mindre bra om, men hon smakar på allt, för i det här huset är det belagt med totaltförbud att säga: ”Guu’, va’ äckligt!” före man har provat. Mat är aldrig äcklig. Man kan tycka mer eller mindre om den, men ”äcklig” är den inte.
Ja, jag håller verkligen med dig - hemlagad mat är bäst! Men när min äldsta var liten, trodde jag inte att jag kunde laga tillräckligt näringsriktig mat till henne, så då köpte jag färdig barnmat! Dessutom hade man ju inte mixer eller matberedare på den tiden (det var LÄNGE sedan!)! Men när dom andra barnen kom, var jag modigare...
SvaraRaderaHa det bra, kram, Monica
Det har nog varit lite både och med mina tre barn. Minns att den förste sonen älskade inlagd sill och öl! Men jag tror att den som varit kinkigast med maten har varit dottern och när hon började äta mat bodde vi i Saudi och hon åt med oss andra i campens matsal. Hon har dock som vuxen tackat mig för att jag "tvingade" henne att äta bönor, vilket var en bra proteinkälla under de dryga tio år hon var vegetarian.
SvaraRaderaJag håller med dig, själv gjorde jag alla pureer, grönsaks och fruktpureer. Utan mixer fick man använda sil och handkraft.
SvaraRaderaMina barn började äta min mat väldigt tidigt, allra helst äldste. Jag har aldrig haft problem med att barna strejkat vid bordet.
När min mamma hade mig som liten fanns det väl inte barnmat på burk. Det är ett påhitt som fabrikanterna tjänar massor med pengar på.
Till och med gröt köpes nästan färdig, det som är det allra enklaste att tillaga.
Säger som jag alltid har sagt " många är såå bekväma av sig", oj nu trampade jag nog på många ömma tår :)
mina ungar fick tissar och sedan vanlig mat....tufft men det funkade!
SvaraRaderaSåg programmet,det är ju alltid bäst med hemlagat både för barn å vuxna.
SvaraRadera