lördag 14 maj 2011
Plågopremiär!
KRAFS-KRAFS-KRAFS ... KRAFS-KRAFS-KRAFS! Aha, en fästing! Den första, och förhoppningsvis enda, för året.
Lyckligtvis hör jag till den typen av Homo sapiens sapiens som nästan aldrig blir biten. Inte av fästingar, i alla fall. De fåtaliga gånger det händer är det den mikroskopiska modellen som slår tänderna i mig. Så även denna, som tills idag i all stillsamhet framlevt sina dagar i min moss- och gräsmatta, ända till jag igår kom kravlande på knä med maskrosjärnet i högsta hugg. Då högg den, den lille jäveln.
Oförtrutet faller regnet även idag och det är faktiskt rätt skönt. Eftersom lilla A befinner sig å Rucklet detta veckoslut kommer ESC i Düsseldorf att stå på ikväll. Till detta spektakel har jag, den ömma modern, utlovat hemlagad chokladmousse i stora lass, eftersom dotra anhållit om: något gott som räcker riktigt, riktigt länge.
Faktum är att jag aldrig har sett någon som kan avnjuta en portion så låångsamt som min avkomma; med en knivsudd mousse per sked kan hon få en liten skål att räcka närmare en timme!
Men nu blir det lite Jïengebrodyr före jag börjar med något annat. Om det regnar även hos er finns dagens månadskrönika från Ålandstidningen tillgänglig för läsning i spalten här till höger. Men temat är något ni förmodligen är rätt utleda på vid det här laget: växthus ;o)
Lyckligtvis hör jag till den typen av Homo sapiens sapiens som nästan aldrig blir biten. Inte av fästingar, i alla fall. De fåtaliga gånger det händer är det den mikroskopiska modellen som slår tänderna i mig. Så även denna, som tills idag i all stillsamhet framlevt sina dagar i min moss- och gräsmatta, ända till jag igår kom kravlande på knä med maskrosjärnet i högsta hugg. Då högg den, den lille jäveln.
Oförtrutet faller regnet även idag och det är faktiskt rätt skönt. Eftersom lilla A befinner sig å Rucklet detta veckoslut kommer ESC i Düsseldorf att stå på ikväll. Till detta spektakel har jag, den ömma modern, utlovat hemlagad chokladmousse i stora lass, eftersom dotra anhållit om: något gott som räcker riktigt, riktigt länge.
Faktum är att jag aldrig har sett någon som kan avnjuta en portion så låångsamt som min avkomma; med en knivsudd mousse per sked kan hon få en liten skål att räcka närmare en timme!
Men nu blir det lite Jïengebrodyr före jag börjar med något annat. Om det regnar även hos er finns dagens månadskrönika från Ålandstidningen tillgänglig för läsning i spalten här till höger. Men temat är något ni förmodligen är rätt utleda på vid det här laget: växthus ;o)
Sparat i följande arkivlådor:
Ditten och datten,
Insekter
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fästingar är örrrk ... Jag hade aldrig haft ett enda fastbitet äckel på kroppen förrns jag började äta blodtrycksmedicin och förtunning för ett par år sen. Blodet var väl för trögflytande förut kanske ...
SvaraRaderaNä nu ska jag glömma sånt elände, här ska nämligen knåpas ihop rätt lottorad. Tjohej. Skumpan kommer guppande över pölen endera dagen ;D
Nej, usch och fy för fästingar! Lyckligtvis har jag aldrig haft någon på mig!
SvaraRaderaApropå maskrosupptagare, jag har en som är helt suverän, men behöver inte krypa ett enda dugg, man går upprätt!
Den är från "Fiskars" och kan verkligen rekommenderas!
Kram, Monica
Anki:
SvaraRaderaDu är inte den första jag hör talas om som blivit fästingmagnet i samband med blodtrycksmedicinering, vet du vad! Inte för att jag tror att det har med blodets viskositet att göra, men lite kufiskt är det ju.
Jag har ännu några veckor kvar på kupongen med mina stående 0 rätt vid varje dragning. Någon sändning bubbel från DET HÄR hållet ska du INTE räkna med; Veikkaus (finska, statliga lottobolaget) och jag är inte riktigt kontanta mera, om jag så säger :o/
Lovade inte jag dig för bra länge sedan en ny, digital systemkamera om JAG prickar in en sjua..? Löftet kvarstår, men du gör nog bäst i att inte vänta dig för mycket ;o)
Monica:
Fästingar är pest - eller jag kanske borde säga TBE och borrelia. Ena riktiga skitdjur är de, det är då säkert, men har säkert sin viktiga plats i ekosystemet.
En sån där maskrosmanick från Fiskars har jag stått och klämt på vid ett flertal tillfällen, men aldrig köpt. Grejen är, att jag varit så effektiv i min utrotning av ogräset ifråga att det numera (i princip) bara finns miniatyrer som grott från fjolårsfrön. Då funkar det ändå inte med den ryggbesparande apparaten.
Hej
SvaraRaderaUsch, fästingar är otäcka. har inte haft många själv under mina år, men det får man ju vara glad för. På tal om ohyra så skall jag testa en sak som jag hörde på Radio Malmöhus. Man kan ladda hem en app till sin mobil och där hämta en app som heter Mosquito killer...den ger ifrån sig högfrekventa ljud som skall döda eller skrämma mygg....skall bli ett nöje att se om detta fungerar eller om dom lyckats skämta med denna "homos sapiens sapiens". haha....då blir man kanske utnämnd som en Neandertalare i stället, inte styrkemässigt men tankemässigt..haha
Här kryllar av fästingar i olika storlekar. Kattorna luskammas dagligen och ändå hittar jag svarta prickar jämt och ständigt. Har fått aningens noja och klyver med nageln allt svart som rör sej och även sånt som inte rör sej. Fästingar, sandkorn, noppor, frön, allt ska avlivas. Visste inte att jag var så mordisk. Synd att man inte kan fästa sej vid sånt som fäster sej vid/på en... Nu ska jag basta mej fri från dom svarta krypen och sen glo på TV. Troligtvis med både kattor och fästingar i sällskap.
SvaraRaderaJa urk för fästingar det är bara när vi varit på Åland som Sandra fått såna gäater på sig.Dom finns nog här nu också men lite i jämnfört med hos er.
SvaraRaderaStackars lilla nymfen som aldrig fick chansen att växa sig stor! Eller kanske inte.
SvaraRaderaHade du begravning för den också?
Här finns det gott om fästingar men de har inte TBE enligt vårdcentralen.Jag är vaccinerad tidigare och tänkte fylla på men det behövdes tydligen inte här.Och visst, Nina, här blommar körsbär och plommon för fullt och äppelträden är på gång.
SvaraRaderaKram
Kerstin
Skånegrabben:
SvaraRaderaDu, den där appen låter ju intressant! Låt mig veta om den verkligen funkar :o)
Gunilla:
HahaHAA! Du var mig verkligen mordisk jävel. Mörda sandkorn? Lite överkurs kanske..?
Stickmamman:
Var glad så länge det inte kryllar av dem! Jag tycker att det är makalöst att de t.o.m. finns i min kortklippta gräsmatta.
Cici:
Visst äär det synd om den? Någon begravning blev det inte, för jag kunde förbanne mig inte hitta den efter att liket blivit fotograferat :o/
Kerstin:
Vafalls, har ni inteTBE på Öland?! Nu blir jag sur. Varför i hela glödheta ska vi måsta ha det här på Åland i så fall??? Grr ...
Nu på morgonen såg jag att körsbären knoppas, men än är det långt tills vi är ifatt er.