I Glaspalats och trädgård

SNART HAR VI högsommar på riktigt, vilket märks inte minst på att det blommar som aldrig förr och att jag har tomater i Glaspalatset som börjar mogna. Just de här sitter på plantan snälle grannen gett mig. På mina egendrivna körsbärstomater är det tills vidare bara blom.

Paprikorna, min enda chiliplanta och några citrusfrukter har fått större krukor, och om jag tidigare tyckte att Glaspalatset kändes stoort har jag nu fått ändra mig. Det börjar rentav bli lite trångt om saligheten.


På gården ståtar två nykomlingar för året med sin färg- och formprakt: digitalis uppgrävd från ett dike och stäpplök som planterades i höstas. Den förra lär föröka sig själv så det räcker och bli över, men av den se­nare ska jag absolut försöka få tag på fler lökar i år. Den är hur cool som helst :o)


Det är tur att världen är så vacker just nu, för själv mår jag riktigt apa. En ny rumba med Pensions-Alandia håller på att ta slut på mig den här gången. Aldrig förr har jag vaknat flera gånger per natt av en hård och krampaktig smärta bakom bröstbenet, men nu är det tyd­li­gen dags för det också.

Jag hälsar nog på hos alla mina bloggbästisar alla dagar, men för till­fället är det svårt att få till några trevliga kommentarer. Viljan finns, men inte orken.