Ur min sommarproduktion

IGÅR, FÖRSTA LÖRDAGEN i juli, var det stort sommarkalas när två femtioåringar, en fyrtioåring och en trettonåring skulle firas. Eftersom det var en tillställning av privat natur ska jag inte orda mer om den saken, mer än att jag kan tala om att den var lyckad! Klackarna i ta­ket, om jag så säger:


Stort och varmt tack till M&B och M&L för en rolig kväll och för all riklig och välsmakande förtä­ring ni bullade upp!

Eftersom mormorsvirkningen jag hållit på med sedan april skulle bli en gåva åt den ena värdinnan, min allra mest färgstarka väninna alla ka­tegorier, har jag inte kunnat blogga tidigare om hur den blev när den blev färdig.

Den färgsprakande presentkudden mäter 50x50 cm och har en bak­sida av lindblomsgrönt linnetyg. En dragkedja längs ena sidan gör att överdraget lätt kan tas av och tvättas.


Under veckan som gick gjorde jag också en djupdykning bland de få­taliga trävirkesstumpar som återstår i min från början rätt ansenliga hög av spillvirke. Jag skulle egentligen ägna mig åt att sortera upp dessa rester, men av någon förunderlig anledning tyckte jag att det var roligare att tillverka något istället.

Hammocken på terrassen har saknat ett bord, så ett sånt fick det bli, med de strategiska måtten 45x45x52 cm. Storleken gav sig själv lik­som, för jag måste utgå från längderna på ”skräpet” jag byggde av. Faktum är att inte ens fyrkantsvirket håller samma dimension på alla ben ;o}


Här snackar vi verkligen blandat bandat! Det är grovsågat, finsågat och hyvlat om vartannat. Nytt och rivet, trärent och tryckt, och som pricken över i:et en skiva av beg. lamellfaner.

Om andan faller på ska jag väl måla bordet också, men t.v. får det vara som det är: inte vackert, men funktionellt. Precis som jag själv, och kanske vad man skulle säga om drömprinsen jag mötte på landsvägen mitt i natten, när jag promenerade hem från kalaset:


Men nä, nån puss blev det inte tal om. Så desperat är jag inte.

(Fast jag kom faktiskt på mig själv med att gnola på: ”Just dina guldbruna ögon har jag förälskat mig i ...” medan jag vandrade vidare i natten. Det kan väl aldrig vara ett bra tecken..?)