Vikingamarknad på Åland 28-30 juli 2011 (bildbesudlat inlägg)

NU ÄR DET dags igen för den traditionella Vikingamarknaden i Kvarn­bo, Saltvik. Den arrangeras för tolfte året, öppnade igår och pågår i dagarna tre, livligt frekventerad av ett stadigt stigande antal besöka­re. Mitt inlägg från besöket där ifjol kan du ta del av om du klickar HÄR.

Entrén kostade liksom förra året 10 euro för vuxna, barn upp till 12 år betingar 5 euro. Det här är väl det enda jag inte riktigt gillar, att man ska betala (dyrt) för att slippa in på en marknad, där allting kostar. Är man en familj med två vuxna och två barn känns det nog rätt mycket i plånboken att hosta upp 30 euro redan i grindhålet.

Dessutom har den höga entrén garanterat en menlig inverkan på köp­lusten, vilket betyder att marknadsförsäljningen påverkas nega­tivt. Förstås! Mitt tips är således: sänk inträdet och ta hellre ut en något högre av­gift från dem som deltar aktivt i jippot, så blir alla glada.


Arrangören, Fornföreningen Fibula, har oftast tur med vädret. Så även i år. Öppningsdagen började med ihållande åskregn, men när herr K och jag anlände utåt eftermiddagen sken solen från en klarblå himmel och det var varmt. Så pass att jag blev riktigt avis på den unge man­nen som hade tillgång till en härlig badbalja:


Att marknaden är ett omtyckt mål för både bofasta och turister för­vå­nar mig inte det ringaste. Stämningen är alltid vänlig och gemytlig och det finns massor att se och göra för både stora och små. Ett trevligt inslag är den så gott som ständigt närvarande musiken med medel­tida tongångar.



Man kan skjuta pilbåge
(jag fick med den flygande pilen på bild!) ...


... eller prova på att tillverka en egen, tvinnad snodd.
Det är jättekul, jag har provat!


Och så finns det t.ex. möjlighet att slå ett alldeles eget mynt:


Gycklare finns naturligtvis på plats, och är du hugad – och har bättre balans än jag – går det fint att själv testa styltgång eller att snurra en tallrik på en lång och smal pinne.


Många har hund med sig och vid ett tält fanns det några illrar, som låg och snarkade i en korg i en inhägnad. Strax intill fick vi beskåda hur en råbarkad viking bankade kristendomen ur en döpt stackare tills han kunde räkna upp de mäktigaste asagudarna. Bara som ren under­håll­ning, förstås!


Då och då utbryter våldsamma, men självfallet fejkade, sammandrabb­ning­ar på slagfältet. Vikingarna faller som furor både till höger och vänster tills en ensam segrare är den enda som står upprätt.


Efter ett par timmar är det inte så konstigt om man blir lite sugen. Då kan man sätta sig vid stockborden i skuggan under taket på Hlödvers ölknarr och få sig något till livs. Den varma maten, självfallet vikinga­betonad, serveras på tallrikar av pärtor och du får äta med träbestick.


Annars går plättgungorna varma i värmen, om du bara vill ha något lite och något sött. Herr K köpte och jag fick smaka en tugga. Mitt om­döme? Jodå, jättegott!


Även andra typer av förtäring står till buds hos en rad olika försäljare, men själv var jag varken hungrig eller köpsugen i värmen. Det fick räcka med en kopp kaffe på ölknarren och ett hekto supergod per­sil­lade hos Myrna från Knektgården Thé & Kryddor i Hässelby i Stock­holm, som beredvilligt ställde upp för fotografering tillsammans med maken.

Genomtrevliga människor i vars stånd fanns många lockande krydd­blandningar! Hade jag bara haft en något fetare plånbok skulle jag garanterat ha försett mig med några hekto till. Och en burk med nyslungad, svensk honung hade förmodligen slunkit med av bara farten ...



Sen började det bli för varmt och jag hade (igen ...) glömt ta med mig reservbatterier till kameran. Vi valde därför att vända hemåt. Förutom kryddblandningen fick jag i alla fall med mig två idéer att omsätta själv i praktiken! Först och främst en stol gjord enligt samma princip, men in­te så tillkrånglad, som Ernst Kirchsteiger tillverkade i årets upplaga av ”Sommar med Ernst”:


Och ett kul alternativ till träställningar för bag-in-boxviner; avlägsna själva lådan och placera påsen i en ampel istället:


Men det var gårdagen det. Idag är en annan dag, dessutom en fre­dag. Ikväll blir det kräftskiva! Här ska bakas rostbröd, lagas majonnäs och hittas på någon form av efterrätt. Men först av allt ska jag städa upp på gården efter kapningen av doftschersminen. Det, mina vänner, det ska jag göra nu!

Och så håller jag förstås tummarna för att himlen håller tätt, så att dessa vikingar som helt klart varit med förut och grävt ett utfallsdike för säkerhets skull, liksom vi som ska sitta ute och äta på terrassen ikväll, klarar oss torrskodda.


PS. Om styrelsen i Fibula skulle få för sig att bjuda mig på inträdet nästa år, som tack för att jag marknadsfört marknaden så bra – och alldeles gratis – tja, då tackar jag faktiskt inte nej ;o)