söndag 1 augusti 2010

Siddu barra! #6
(ett bildrikt reportage)


SIDDU BARRA, ÅLAND har sedan 2000 en alldeles egen, årlig vi­kinga­mark­nad. Den arrangeras av fornföreningen Fibula och hålls i byn Kvarnbo i Saltviks kommun på norra Åland.

Årets marknadsdagar var 29-31 juli och marknaden, som vuxit la­vin­artat, hade förra året runt 8.500 besökare. Jag har inte besökt eve­ne­manget alla år, men nu var det dags igen.

Entrén kostade 10 euro för en vuxen och den betalade jag hos dessa två i luckan:


Jag var i sällskap med goda vännerna S och N (till vänster i bild), som båda är entusiaster och följaktligen ekiperat sig tidsenligt i kläder syd­da av S själv. Den reslige, skäggprydde vikingen till höger heter Gerry Allgode, duktig åländsk hantverkare och runristare.


Varje marknadsdag öppnas med ett intåg och öppningstalaren för dagen, Gunilla Nilsson, kom till häst.


I tåget gick en mängd vikingar, både stora och små, för en vi­kinga­mark­nad är sannerligen ett evenemang som passar alla i familjen!


Det fanns fanbärare, förstås ...



... och musikanter.




Gänget ovan kallar sig Patrask och dem har jag sett och hört ett an­tal gånger förut. De spelar medryckande om ock inte särskilt vi­kinga­ti­da musik; tongångarna är nog snarare från medeltiden.


Självfallet är det fritt fram för vem som helst att låta sig ryckas med av tonerna och här har vi en dam som såg sin chans. Hennes ce­ri­se­ro­sa förkläde känns däremot inte riktigt autentiskt, för den färgen fanns sannerligen inte då det begav sig. Men en glad färgklick var hon utan tvekan :o)


I tåget kunde man också begapa gycklare på jättehöga styltor. Tuffa brudar det där, för blotta tanken att hamna så där högt upp utan skyddsnät ger mig en lätt släng av höghöjdssjuka.


Lite här och där tillreds något ätbart på vikingavis. Här är det pann­kakor på gång över öppen eld, stekta på en så kallad plättgunga. För den som är riktigt hungrig finns krogen Knarren, där man i år kunde välja mellan kött, fisk eller kyckling med rotsaksröra och vitkålssallad. Tallriken maten serveras på är en tunn platta sågad av en tallstock och besticken gjorda av trä. Stället har B-rättigheter, vilket innebär att de säljer både öl och vin.

Jag nöjde mig med kaffe och noterade då en i mitt tycke grov, lo­gis­tisk miss: det fanns bara en kassa. Försäljningen skulle ha rullat på med mycket större effektivitet om det varit skilda köer för den som tänkt äta och den som bara vill fika eller köpa något annat drickbart.


Utanför det så kallade långhuset står den imponerande höv­dinga­sto­len, en pampig pjäs snidad ur ett enda stycke trä. För en kille med hövdingadrömmar är det klart att den måste provsittas!

Lite då och då utkämpas fejkade strider där vikingarna stupar som klubbade sälar, men återuppstår när publiken taktfast mässar: ”O-den, O-den, O-den!”


Marknadsplatsen är full av försäljare som saluför allt från hem­slung­ad, smaksatt honung och nålbundna mössor till hantverksmässigt tillverkade pilbågar av hög kvalitet och smycken i silver och brons.



För min del var det bara priset, 2 euro/st, som fick mig att avstå från att köpa en handfull vackra glaspärlor av ett par ryska (!) vikingar. Pärlor är typiska bra-att-ha-grejor som jag gärna samlar på mig – men inte till det styckepriset.

Och kan man tänka sig, det går till och med att köpa pussar på en vikingamarknad!


Hos den svenske pussförsäljaren rådde för övrigt en högst intressant växlingskurs: 1 svensk krona motsvarades enligt honom av 1 euro. Eller så ville han kanske i första hand få enbart landsmän som kun­der..? ;o)

Stämningen på marknaden är hur som helst avslappnad och skön och både människor och djur tar det med ro.



Den avkopplade mannen visade sig vara Finger, en skotte inflyttad till Finland, som delvis försörjer sig på att bygga så kallade jurtor. En jurta är ett runt ”tält” vars bärande konstruktion består av björk­käp­par och som har en rököppning mitt i taket.



En sån här jurta skulle jag inte tacka nej till som partytält på gården! Fast 2.000-4.000 euro hostar man inte upp bara så där ... Ska det bli en sån får jag nog vackert lov att bygga själv.

Himlen ovanför marknadsplatsen var dramatiskt mörk den här ef­ter­mid­dagen, men regnet uteblev. Det gjorde dessbättre solen också, för om det är strålande vackert väder blir det snudd på olidligt hett i svackan där vikingabyn ligger.


Efter drygt fyra timmar kände jag – och framför allt mina fötter – att det räckte. Därför vinkade jag hej åt S och N för att ta bussen tillbaka till Mariehamn, en resa på cirka 20 minuter.

Här kom för övrigt nästa logistiska miss: rutten var dragen så att bussen inte kunde stanna någonstans i Mariehamns norra delar för att släppa av passagerare. Man fick alltså vackert åka med ända in till bussplan i centrum och därefter traska tillbaka ett par kilometer.

Korkat? Japp, tveklöst riktigt superkorkat, när det finns alternativa vägval som inte ens innebär någon tidsförlust!


Nu undrar ni kanske om jag klarade av en hel eftermiddag på mark­nad utan att köpa något? Svaret är: ja ... nästan. Preciiis innan jag skulle trava till bussen råkade det här armbandet liksom bara fastna på min handled.


Ett smycke! Jag?! *kan knappt fatta det själv* För att döva mitt sam­vete har jag bestämt mig för att kalla det här impulsköpet för en tidig femtioårspresent åt mig själv. Det låter väl som en bra ursäkt, eller hur? Och för övrigt var det inte dyrt alls, eftersom det är av brons och inte av guld.

***

”Siddu barra!” är rena, rama åländskan
och betyder ungefär ”Ser man på!”


10 kommentarer:

  1. Kul med en vikingamarknad! Faktum är, att vi här i Höllviken också har en vikingaby, dit det kommer "vikingar" från hela världen och bor ett par veckor. Där är det också marknad då och då och vi har besökt byn ett par gånger på guidade visningar.
    Fint armband!
    Ha en skön söndag, kram, Monica

    SvaraRadera
  2. Inte kan man väl hjälpa att saker fastnar på en och vill med hem:-) Dessutom är du värd lite "glamour"!

    SvaraRadera
  3. Monica:
    Vår åländska marknad har också den deltagare från många olika nationer. Det är svenskar, finnar, polacker, ester, litauer, ryssar, skottar osv. Jättekul!

    Gunilla:
    Jo, det var märkligt klibbigt det här ormarmbandet ;o) Fast vad jag skulle med mera "juveler" till vete tusan egentligen. Till vardags är jag aldrig klädd i såna och med åren är det mer och mer sällan jag är tvungen att pynta mig för fest. Antagligen slutar det med att lilla A får överta nyinförskaffningen ...

    SvaraRadera
  4. Ibland är det kul att besöka lite udda besöksmål, jag skäms, vi har två vikingabyar nära Malmö men vi har inte varit på någon. Det såg väldigt fint ut, kul med folk som vågar spela med i"spelet".
    Det var ett "jäkla" pris på de fina pärlorna. Armbandet är fint.
    Nu håller jag på att koka vinbär, 5,5 kg plockade jag (sittandes nästan hela tiden) i dag.
    Det har varit jätteskönt väder idag alldeles lagom.

    SvaraRadera
  5. Jag är inte så där över hövan insnöad på vikingatiden, men jag gillar t.ex. mönstren från den tiden. Pärlorna var så blodigt dyra att jag inte kommit över chocken ännu ;o)

    Herreje, vad du får vinbär! Du har ju plockat hur mycket som helst före idag också! Men det är en evig tur att plockningen kan skötas sittande.

    Vädret här idag har varit lämpligt för röjning under terrassen. Jag måste nämligen flytta på en erbarmlig mängd ved för att slippa till att skruva upp den där skruvregeln mot husväggen. Och du vet, flyttar man på en sak uppstår den berömda dominoeffekten och plötsligt är allt i cirkulation *suck*

    SvaraRadera
  6. Kom automatiskt att tänka på en kille som säkert velat vara där.Du vet vem.

    SvaraRadera
  7. Tack för turen till vikingatiden!
    Spännande, och Dotera här har själv deltagit i ett par sådana där, med hemmasydd lång klänning och dessutom vunnit förstapriset i kvinnligt bågskytte!
    (Jajajaja.....det var väl inte så många deltagare i det kvinnliga laget, men jag lovar att hon "siktar och skjuter" som en "hel karl", den tösungen!
    Både pilbåge och luftgevär, minsann!

    Och det där armbandet.....
    Absolut ska du ha det på dej för att du mår bra av det och njuter av det själv!!
    Det var ju hur coolt som helst!!

    Jag "slarvar omkring här hemma på går´n" i en ganska tjock silverkedja om armen, men BARA för att jag själv gillar det så himla mycket!

    KÖPTE du ingen piratpuss!?!?!?!?
    Tänk om du missade något där du??

    Haha...

    Kram på dej och ha en fin start på veckan!
    Nyfiken på vad det blir för "vanartig vers" i morgon....((:

    Jenny

    SvaraRadera
  8. God morgon!
    Intensiv helg för alla ser jag. Vi har ju vår permanenta järnåldersby här i närheten, men det var ju järnåldersdagar för några veckor sedan med besökande "vikingar" från olika håll. Säkert några av dem som besökte Åland nu.Det är något speciellt med Rhododendron tycker jag. Har kompisar som är väldigt involverade i styrelsen för Svenska Rhododendronsällskapet och jag blir förstås påverkad av dem mellan varven.Men här i sanden är det ingen idé att satsa på woodlandväxter.
    Kerstin

    SvaraRadera
  9. Stickmamman:
    Om du menar "A", så hade han varit där. Både på torsdag och fredag, om jag inte är felinformerad.

    Jenny:
    Varje gång jag varit på marknaden bestämmer jag mig för att jag till nästa gång ska sy upp kläder åt mig. Och varje gång blir det ogjort :o/ Men till nästa år ska jag få till det! *haha!*

    Jag föll för armbandet eftersom det är stelt (har suktat efter ett sånt hela livet) och att det, förutom ormhuvudena i ändorna, är helt slätt. Igår hade jag det faktiskt på mig hela dagen, trots att jag bara var hemma ;o)

    Pusspojken var nog så söt, men jag föredrar ändå att slippa betala för att bli pussad. Dessutom kan det ju vara rent riskabelt att "få smak på det", när man inte har någon hemmavid som kan bestå en med flera! *flinar brett*

    Kerstin:
    Jodå, det var säkert många av vikingarna som redan varit på Öland. Flera av dem ägnar visst hela sommaren åt att resa från ställe till ställe.

    Vet du vad förresten? Jag har så sent som igår avslutat "öronläsningen" av Johan Theorins "Nattfåk". Tack vare denna bok och din blogg är jag nu nyfiken på Öland!

    När det gäller rhododendron borde det väl funka även hos dig, bara du har en rejält tilltagen och väl jordförbättrad planteringsgrop? T.ex. 'P.J. Mezitt' ska ju vara väldigt vindtålig också, och den varan är väl något ni har rätt mycket av på ön? :o)

    Det vete fåglarna hur rhoddisarna kommer att etablera sig hos mig heller, för trots den naturligt sura jordmånen under barrträden är den omkringliggande jorden väldigt sandblandad, med dålig förmåga att behålla fukt. Nåja, det går om det går och är värt ett försök :oD

    SvaraRadera
  10. kul med bilder från våran marknad fina bilder även på min son =) som sitter

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!