lördag 13 augusti 2011

En haiku om sensommarens vemod

Jag skördade min sibiriska vitlök igår. Den som jag satte förra hösten. En konstig blandning av glädje och vemod kom över mig och idag blev detta till en haiku.


Flera haikuer jag skrivit hittar du i samlingen ”Haiku”, som du kan läsa som en pdf-fil om du klickar HÄR. De som är nyast och inte finns med i samlingen hittar du via etiketten ”Haiku” i spalten till höger.

9 kommentarer:

  1. Kronbladen måste jag försöka mig på när höstvädret börjar utanför rutan.Haiku fastnar lätt i huvudet och man börjar tänka haiku om allt man ser. Din "vitlökshaiku" var fin.
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  2. Om det blir så fina Haikus av ditt vemod så gör det inget ;D
    Skämt åsido, hoppas verkligen att det inte är krasslighet på gång.
    Kram på're!

    SvaraRadera
  3. Hej Nina,det låter som om du kommit i en formsvacka. Jag upplever också att mörkret sluter sig om oss. Man ser i trädgården hur växtlivet ger upp, björkens blad har antagit annan färg så smått. Blommorna har bara några få knoppar kvar.
    Vet du jag har skördat 5 kilo tomater, inte illa. Men de har fått lite för lite sol, så det blir tomatsås av de flesta.
    Hur förvarar du all vitlök så att den håller sig fin?
    Den svarta paprikan jag fick smakade väldigt gott, jag har sparat fröna får se om de gror till våren.
    Ha en skön kväll
    Syrran

    SvaraRadera
  4. Kerstin:
    Jag är något av en haikuperiodare och har noterat att det blir mer av den sorten när jag känner mig låg. Det lilla, komprimerade formatet lämpar sig mycket bra för att samla tankarna.

    Monica:
    Tack! :o)

    Anki:
    Tack för omtanken! Jag befinner mig helt klart i en nerförsbacke och famlar desperat efter handbromsen ...

    Monkan:
    Formsvacka är nog bara förnamnet. Den kommer tidigt i år, min mörkerdeppighet :o/ Lite beror det nog på att sommaren är förbi och att jag tycker att jag inte gjort någonting av den. Mestadels bara skrotat hemma på gården.

    Vitlöken brukar jag fläta och hänga på tork utomhus några veckor till en början. Sen tar jag in den och förvarar den mörkt och så svalt som möjligt, dvs i "Rucklets" f.d. matkällare under trappan mellan våningarna. Med den metoden brukar jag klara lökarna åtminstone till våren.

    Äntligen börjar körsbärstomaterna mogna på allvar i Glaspalatset! Det blev ju lite sen start på hela växthusodlingen, så jag får se till att skaffa en värmefläkt om allt ska hinna bli något före det blir för kallt. Men först måste elen dras in ... *suck!*

    Göran:
    Jovars :o)

    SvaraRadera
  5. Du Göran, förresten. Det är något lurt med din blogg nuförtiden. Varje gång jag går in och planerar att kommentera stängs platsen med meddelandet att det är något fel.

    Således passar jag på att HÄR tala om att din videosnutt med molnen var kanon! Och musik gillade jag också :o)

    SvaraRadera
  6. Tack för cred om min molnfilm. Det visste jag inte att det inte går att kommentera. Vet heller inte vad jag ska göra åt det.
    Ha en bra dag i trädgården :)

    SvaraRadera
  7. Nina! Gått och skrotat på gården? Himmel så mycket som du har gjort under ditt "skrotande" i sommar har jag inte gjort de senaste tre åren! (Underdrift, de senaste fem åren ska det vara).
    Du är bra! Du är bäst! Du är tammesjutton den bästa Ninan jag vet!

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!