Stockrosen som slank med i kundkorgen lite av misstag ifjol våras – och som blommade förra sommaren – är omplacerad till den nyanlagda rabatten utanför Glaspalatset. Min belöning är en blomning som klår den förra med flera hästlängder:
Inne i växthuset börjar det skifta färg nu! De röda körsbärstomaterna, av frön jag köpte på Madeira i november, mognar successivt. Men de gula, från en lokalt inhandlad fröpåse, låter vänta på sig.
Det är höst i luften och betydligt svalare än för några dagar sedan. Det kan jag enkelt avgöra genom att snegla ut genom köksfönstret och kolla hur mycket de automatiska lucköppnarna har skjutit upp takfönstren i Glaspalatset. Just nu står de bara på glänt, trots att dörren är stängd.
Håhå, jaja, sitter jag inte här och blir lite melankolisk? Mitt finska tungsinne, arvet jag fått på mödernet, knackar tydligen på. Hmm ... Så vad ska jag hitta på för att mota dessa dystra tankar i grindhålet..? Jo, nu vet jag! Jag planterar om pelargonsticklingarna jag fick av Monkan och sår lite stockrosfrön. Sånt brukar alltid hjälpa :oD
Och i eftermiddag ska jag till frissan. Min gamla vanliga, som jag troget hållit mig till sedan tjugoårsåldern, förutom ett obetänksamt avsteg under senvåren, när jag med ett förödande slutresultat släppte en annan på mitt då halvmeterlånga hår. ”Dumt huvud får knoppen lida.” Man ska inte vara otrogen. Inte ens mot sin frissa.
Hej syrran! Åh vad jobbigt det var att lämna dig och Åland. C och jag tackar för en mycket trevlig afton med dina trevliga vänner.Ja,alla våra stunder tillsammans är oförglömliga, även för "svågern" din.
SvaraRaderaVi sitter just nu utanför Uppsala i vår lilla Pärla och äter lunch. Båtresan gick som smort, vi var uppe redan klockan fem svensk tid för att hinna iväg till färjan.
Vi ska nu vidare på småvägar mot Enköping.
Vi hörs och syns när jag kommer hem med alla mina bilder ifrån det fantastiska Åland.
Många kramar ifrån oss
Monkan
Haha, C fick alltså rätt: du mer eller mindre kastade dig över datorn så snart ni kom inom räckhåll för det svenska nätet! :oD
SvaraRaderaSkönt att höra att båtresan gick bra, för det har ändå varit en smula blåsigt. Igår vindade det på riktigt ordentligt, men ni slapp mer regn i alla fall.
Jag kan glädja dig med att alla tre pelargonbebisar nu har fått riktiga "skor" på fötterna. Med tungan rätt i mun och alla fingrar korsade lyckas jag förhoppningsvis över förväntan med att klara livhanken på dem till nästa utomhussäsong. F.n. får de bo i Glaspalatset tills det blir för kallt där ute.
Jag ser verkligen fram mot att få se hur du kommer att presentera Åland på bloggen! Men hur i jösse namn du ska kunna sålla och välja bland alla bilder ... Det jättejobbet vill jag inte ens tänka på. Jag hade "bara" 160-170 st från vår endagstur till Kökar (120 kvar efter snabbradering) och tyckte det var fullt tillräckligt.
Kör nu som sagt försiktigt, även om ni är kloka och väljer mindre vägar än riksvägarna. Och du, hälsa C att han har poäng innestående för framtiden ;o) Han jobbade ju rätt hårt på att samla ihop dem de timmar vi träffades, haha!
Kram på're, "syrran"!
Ja du, här nere i söder har det nästan känts som höst hela sommaren...
SvaraRaderaMen vi hoppas fortfarande på att det ska bli några sköna sensommarveckor! Men hittills ser det dåligt ut!
Din stockros ser ju fantastisk ut! jag brukar inte gilla de dubbla, men för din gör jag ett undantag!
Än är det sommar och snart kommer min favoritmånad, september!
Må så gott, kramar från mig!
Den vår de svage kallar höst..jag gillar den tidiga hösten när lugnet sänker sig både bland folk och i naturen och luften blir klar och frisk.Frissa ja, För min del spelar det ingen roll vilken frissa jag besöker. Ingen av dem kan ju trolla till något fantastiskt av mina testar.Det är som att försöka koka soppa på en spik.
SvaraRaderaKram
Kerstin
Monica:
SvaraRaderaJo, jag har liksom förstått på ditt bloggande att ni haft en lite kufisk sommar. Men vi får väl hoppas att hösten blir desto bättre!
Kerstin:
Jovars, inte har jag något emot hösten jag heller. Tvärtom, faktiskt. Men det infinner sig alltid några dagar i brytningsskedet när jag "tappar farten", eller vad jag nu ska kalla det. Redan idag känns det okej igen!
Mitt hår är av sån där typisk, nordisk kvalitet med mängder av strån, men tunna sådana. Därför borde jag aldrig låta någon annan än E gå lös på mig med saxen. Efter trettio år vet hon vad som funkar och vad som inte gör det. Hädanefter förblir jag hundraprocentigt trogen, det kan du skriva upp!
Jadu ... idag känns det onekligen som höst. 15 grader och det har banne mig regnat heeela dagen. Åskan har rullat en del också ...
SvaraRadera