onsdag 10 augusti 2011

Samlat i ladan

MAN SKA JU samla i sin lada det man behöver för framtida behov, el­ler hur? Detta förhållningssätt gäller även garn. Framför allt för garn, skul­le jag vilja påstå :oD

Visst har det känts lite avigt att rota runt bland yllegarnshärvor och nystan mitt i smällheta sommaren, men det har verkligen varit värt det! Sommarens loppisfyndskörd uppgår till närmare två kilo prima helyllegarn, perfekt till vinterns sockstickning och vad annat jag kan hitta på. För övrigt går det ju alldeles utmärkt att virka mormorsrutor eller blomkuddar också av tjockt ullgarn om man känner för det ;o)


Mitt löfte från igår har jag infriat. Mina nytillkomna pelargonbebisar är således flyttade från sina små drivkrukor av plast till riktiga terra­kot­ta­pot­tor. Boll-, läke- och björkpelargon från Monkan och så en egen stickling från min mosquito shocker, köpt i våras. Den moderplantan har mängder av knopp och slår faktiskt ut i blom vilken dag som helst nu!

Den lilla gulgröna blomman är ett världens ”Rucklets” åttonde under­verk. Det är en sån där krukodlad hortensia som fanns att köpa i livs­medelsbutikerna ifjol somras, som mot alla odds överlevde vintern inomhus och blev nergrävd utomhus i juni någon gång. Tillväxten har varit lika med noll, men blommar gör den tamigtusan ändå!

Men hur gör jag inför vintern..? Ska jag lämna den ute eller borde den grävas upp och tas in igen? Någon som vet??


Och jo, så måste jag ju berätta att jag är såå nöjd med min nya klipp­ning! Lika lite som jag ska klä mig i spetsar och volanger ska jag ha en ”frisyr” med flikar och ojämnheter. Nu ser jag äntligen ut som jag är van vid, inte som en wannabe-tonåring med omanglat fejs.

Blomman är därmed till dig, E!
Och om du med tiden går i pension, tja,
då får jag nog sluta klippa mig helt och hållet ;o)

7 kommentarer:

  1. Det kan kännas tryggt att hålla sig till det man är van vid, så även frissan. Det är ju ett onödigt irritationsmoment att dagligen bli förargad då man ser sig i spegeln. Hon är alla gånger värd en blomma, din frissa.

    Du börjar ha en riktig samling av pelargoner nu. Jag har också flera men är helt okunnig om vad det är för sorter. Huvudsaken för mig är att dom har stora präktiga RÖDA blommor. Har en som går mera i rosa och den skär sig förskräckligt mot de övriga mera orangeröda.

    SvaraRadera
  2. Risken finns att det utvecklas pelargonfeber här i kojan! Dock är inte en enda av mina röd. Det närmaste rött jag kommer är lysande ceriserosa, som är färgen på den stickling grannen R förärade mig i början på säsongen. Det är f.ö. den enda som ser ut som en "riktig" pelargon, med den typiska blad- och blomformen. Fast bladen är inte enfärgat gröna, utan bandade.

    Och du, rosa ihop med rött kan bli riktigt läckert! Prova med att slänga in ytterligare en färg, t.ex. någon som drar mot lila.

    SvaraRadera
  3. Tackar så mycket för blomman!
    Men du kan va lugn,
    jag har många många år kvar till pensionen hälsar E.

    SvaraRadera
  4. Och det, ska du vet, är den bästa nyhet jag fått på länge! ;o)

    SvaraRadera
  5. Ja visst är det något visst med garner! Det låter så hemtrevligt när du pratar om vinterns strumpsticke...

    Jag tror, att du kan låta din hortensia stå kvar ute! Det går åtminstone fint här i Skåne, och vi har haft rätt så stränga vintrar de senaste åren!

    Ha en fin kväll, kram, Monica

    SvaraRadera
  6. Hurra för riktiga frisörskor!
    Hurra för Pellisar!
    Hurra för garnfynd! De där två härvorna i blå toner alltså, särskilt den mörkare blågröna (petrol) ... wow!
    *sjunger* Avundsjuk jag blir så avundsjuuuuk ... ;D

    SvaraRadera
  7. Det är alltid kul att fynda garner,som det jag gjorde på loppis förr sommaren.Det finns alltid nått att sticka å göra av det.

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!