söndag 14 augusti 2011

”Kom trösta mig en smula, ...

... för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.”

Ett par rader ur Tove Janssons underbara ”Höstvisa”. Så på pricken just nu, när augustimånen rullar rund och tung över den allt mörkare kvällshimlen.


Nätterna har under den senaste veckan blivit märkbart kallare och på mornarna rinner kondensen i strida strömmar längs Glaspalatsets tak.


I trädgården är luften mättad av doften från äpplen som ruttnar på grenarna. I år blir det ingen skörd att tala om.


Kvällarna blir med ens, precis som i Toves visa, både kyliga och sena. Trots att vi bara befinner oss i mitten av augusti har jag fått en redig släng av höstdeppighet och det bådar inte gott inför den mörkare halvan av året.

Men vad spelar det för roll att man är både trött och allena när det finns så mycket som måste göras? Det är bara att bita i det ruttna äpplet, spotta i nävarna och ta nya tag. Idag framför allt i sekatören. Frisering av äppelträden efter sommarens nytillväxt pågår för fullt sedan igår.

Det blir fint. Det är bara lite trist att jag inte förmår mig att glädjas åt det.

Augustimånen, varmgul och jättestor, är som gjord för romantik ... eller galenskap. I avsaknad av det förstnämnda är det inte mycket annat att göra än att glatt ställa in sig på det andra. Aoo!

12 kommentarer:

  1. Ryck upp dig det är mycket kvar av sommaren ännu önskar att jag hade bott nära dig.Månen är inte possitiv för alla.Jag fotade den också igårkväll men jag har inte en kamera för det avståndet.Kram på dig

    SvaraRadera
  2. Tack, det blir säkert lite bättre när Lilla A kommer tillbaka till mig ikväll efter veckan hos sin pappa. Och snart börjar ju normalrutinerna igen, i och med att skolan börjar för året. Det kan också hjälpa. Hoppas jag.

    SvaraRadera
  3. Hösten är den finaste årstiden vi har. Det luktar småkallt, det viskar mystiskt i träden på kvällen, mörkret inbjuder till att tända ljus och köttsoppan är aldrig så god som på en hurvig höstkväll. ikväll ska det lukta gott av nyförvälld svamp som också hör hösten till.
    Prisa hösten

    SvaraRadera
  4. Depression? Höst?
    HÖST!!! Kantareller. Frukt. Bär. Sylta. Safta. Hög klar luft. Som det sas - "Den vår de svaga kallar höst". Du är inte svag!! Njut av att det INTE är vinter än!! Annacarin

    SvaraRadera
  5. Du ... jag lägger in ett par farthinder i nerförsbacken ... lägger ut en snitslad bana som sakta leder uppåt ... men med gott om rastplatser utefter vägen.
    Kramar om och ylar andrastämman ...

    SvaraRadera
  6. Men, men, vad skall vi göra med dej nu då...? Jag älskar hösten jag. Frisk luft, lagom varm, lagom ljust och mest lagom av allt. Jag skickar en kram, från mej till dej:)

    SvaraRadera
  7. Alla:
    Ta't lugnt, det är inte hösten som sådan som gör mig deppig. Hösten är fin. Det är det avtagande ljuset som har en negativ inverkan på mitt humör, och i år ger det sig känna vääldigt mycket tidigare än normalt. Ja, jag tror i alla fall att det är där skon klämmer. Hellre det än något allvarligare!

    SvaraRadera
  8. JAg hade en liten sol på mitt inlägg idag. Du får printa ut och sätta på väggen vid sängen. Romantik eller galenskap, inte så stor skillnad ibland. Visst ser man med vemod hur ljuset sakta försvinner men hellre mörkt hela hösten än snö i oktober.
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  9. Hej Nina, jag älskar också hösten, det ät skogstid, bärtid, svamptid men jag håller med dig, de mörka fuktiga kvällarna, då alla harkrankar tvunget ska in usch.
    Saknaden av utesittandet på altanen är också stor, det blir i alla fall inte så långa sittningar.
    Men vi får plocka fram lite böcker, stickgrejor mm och finna oss i att mörkret tar över både ute och i sinnet.
    Monkan

    SvaraRadera
  10. Men visst är det vemodigt att
    sommaren närmar sig sitt slut!
    Det blir mörkt tidigare och man vet vad som väntar...
    Men september är fortfarande min favoritmånad (tillsammans med maj)!
    September är så lagom, som någon skrev... Och oktober är också fin med klara, svala dagar! November och februari däremot, kunde jag gärna hoppa över!
    Stor sensommarkram från mig!
    Monica

    SvaraRadera
  11. Även jag tycker att hösten är en fin årstid, men måste medge att ett visst vemod kan smyga sig på en. Men även ett lugn som man aldrig hinner känna av under den hektiska sommaren. Det känns inte så dumt att åter kunna vinka till den enda stjärna som än så länge är synlig på vår natthimmel. Snart dyker det upp flera och blir ett sällskap på den sena hundrastningen.

    SvaraRadera
  12. Jag är en av dem som älskar augustimånen. Aldrig visar den sig så färgstark och stor som nu.
    Ser med glädje framemot hösten :)

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!