tisdag 13 september 2011
På sista versen
EN OVÄNTAD, OSEDVANLIG men högst välkommen värme till trots är det bara att ta skeden i vacker hand och inse att första säsongen med lilla växthuset Glaspalatset snart är ett minne blott. När det mesta har vuxit ur sina krukor hjälper det föga att termometern därinne klättrar upp mot 18-20° på dagarna.
Tomatplantorna är gula och fula, paprikornas grönska slokar och chilin har börjat fälla sina blad. Men till min häpnad har de minimala fuchsiasticklingar jag norpade av väninnan M för en månad sedan tydligen hunnit etablera sig och har till och med satt knoppar! Ja, jösses, nu infann sig således ett nytt problem: hur övervintrar jag dem?? Jag, som t.v. inte ens lyckats hålla liv i pelargoner :o/
Och slanggurkorna är envisa. I krukorna finns i det här skedet inget annat än en kompakt massa av rötter, men lik förbannat envisas de med att blomma. Fast nu i mitten av september lär det knappast bli flera gurkor, även om anlagen sitter där de ska.
Den senaste veckan har orken befunnit sig på minussidan, men några förpackningar med plommonhalvor i sockerlag fick jag ändå till stånd. Inte mycket att skryta med, men även lite är mer än ingenting och man får vara nöjd med det man får till. Det kunde ju faktiskt vara värre.
Tomatplantorna är gula och fula, paprikornas grönska slokar och chilin har börjat fälla sina blad. Men till min häpnad har de minimala fuchsiasticklingar jag norpade av väninnan M för en månad sedan tydligen hunnit etablera sig och har till och med satt knoppar! Ja, jösses, nu infann sig således ett nytt problem: hur övervintrar jag dem?? Jag, som t.v. inte ens lyckats hålla liv i pelargoner :o/
Och slanggurkorna är envisa. I krukorna finns i det här skedet inget annat än en kompakt massa av rötter, men lik förbannat envisas de med att blomma. Fast nu i mitten av september lär det knappast bli flera gurkor, även om anlagen sitter där de ska.
Den senaste veckan har orken befunnit sig på minussidan, men några förpackningar med plommonhalvor i sockerlag fick jag ändå till stånd. Inte mycket att skryta med, men även lite är mer än ingenting och man får vara nöjd med det man får till. Det kunde ju faktiskt vara värre.
Sparat i följande arkivlådor:
Köksanteckningar,
Trädgård 2011,
Växthuset
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja här sitter jag nu efter morgonens påtvingade motion. Vi har mycket mys med den här lilla hunden men var jag ensam skulle jag nog välja ett liv utan hund.Det är inte kul om man är sjuk och ändå måste ge sig ut i alla väder. Små nya fuchsior skulle jag försöka övervintra i ett fönster utan undervärme med en liten skvätt vatten då och då. Lite mer etablerade exemplar förvara jag nere i mörkret i källaren men har provat både jordkällare och lövhög. Det sista rekommenderade Kenneth Nilsson, fuchsiaexpert. Han grävde ner alla sina efter att ha tagit bort krukorna och täckte noga över med höstens alla löv.Jag valde att ställa några pallkragar på sanden i växthuset, lägga ner fuchsiorna och fylla på med löv. Sedan lade jag en frigolitskiva ovanpå och de överlevde.
SvaraRaderaKram
Kerstin
Hej Nina, visst är det vemodigt nu när allt börjar sloka. Slokade gjorde även jag igår. Efter att vi varit ute hela dagen i bygden, på plantskolan bl.a, blev jag så konstigt trött och mådde smådåligt framåt kvällen, jag orkade inte ens titta på bloggeriet.
SvaraRaderaNär jag nu öppnar upp ser jag att jag vunnit, ha, jag som aldrig har tur i lotteri.
Ser också att jag har en del kommentarer som skall besvaras.
Jag har inte fått iväg det jag lovade, men det kommer snart
Monkan
Vi har tydligen samma väder här, soliga, fina dagar, men onekligen med litet höstkyla i! Min favoritårstid! Det trista är bara att det kommer en vinter efter...
SvaraRaderaLöven har börjat singla till marken, perennerna vissnar men gräset växer! Vi har aldrig haft så fin gräsmatta som i år efter allt regnande!
Vi får njuta av brittsommaren!
Stor kram, Monica
Kerstin:
SvaraRaderaTack för fuchsiatipset! I anslutning till "ateljén" i bottenvåningen har jag en pytteliten entré med ett fönster. Där kan jag säkert lämna radiatorn avstängd - eller så gott som - i vinter och ställa fuchsiabebisarna där. Värt att prova i alla fall :o)
Monkan:
Ajaj, du har väl inte en förkylning på kommande..? Lilla A har jätteont i halsen och mådde riktigt tjyvis när hon gick till skolan idag. Vi får se vad det utvecklar sig till, men jag hoppas förstås att det ger med sig utan att hon blir däckad i flera dagar. Det är inte roligt att missa skola och få massor att ta igen efteråt.
Monica:
Dessvärre regnar det här. Och regnar och regnar. Men du har rätt, gräsmattan är finare än någonsin :o) Fast vätan gör att det känns ruggigt även om det inte är kallt. Därför skruvade jag på värmen idag, lite tidigare än jag hade planerat.
Hörde faktiskt ett tips på tv i kvällst, ett tips om hur man skulle bevara fuchsior över vintern. Jag tror hon heter Gunnel, hon som är trädgårdsexpert. Hon sa att dom ska stå svalt, 5-10 grader, det behöver inte vara särskilt ljust och man får absolut inte vattna dom. Fuchsian är förövrigt en blomma som tyvärr inte lämpar sig för vår tomt, eftersom det blåser för mycket.
SvaraRadera