tisdag 25 oktober 2011

Utförsåkning

NY MORGON, NYA motgångar. Dagens konstaterande måste därför bli:


Det kan säkerligen tyckas märkligt att jag bara för någon dag sedan var själaglad, för att lika fort dyka huvudstupa ner i realitetens grå­daskiga lervälling. Men sådant är mitt liv numera. Stunderna då något roligt förmår fylla tillvaron med ljus blir färre och kortare. Varenda gång jag tillåter mig att känna att jodå, nog ska det reda upp sig, lika fort händer det något som pressar mig ytterligare några centimeter längre ner i dyn.

Nu är det inte längre fråga om om jag kommer att ge upp, det är helt och hållet en fråga om när.

Den som ändå hade samma livskraft som en mungböna! Lite vatten och lite ljus är allt som behövs för att hålla dem igång. Idag är de fär­diga att ätas:


Med ärtorna går det trögare. Jag är nog mer som en sån; utvecklas långsamt till ett friskt skott, som omedelbart torkar bort och dör om vattnet och ljuset försvinner lite för länge.

8 kommentarer:

  1. Ibland kan det kännas så som det står på texten, håller med dig om det. Kände så en dag förra veckan men i dag är det sol i sinnet :)
    Kram Annika

    SvaraRadera
  2. Om jag kunnat skulle jag gärna varit där å kramat dig.Kramat mina barnbarn som finns där nere.Livet kan ibland vara väldigt grått å tunkt.Solen kommer tilbaks till slut.Tänker mycket på er alla jag känner på Åland.I veckan så är det halvåtta från Åland som jag absolut tittar på.KRAAAAM

    SvaraRadera
  3. Annika:
    Vad glad jag blir för din skull!

    Stickmamman:
    Tack, den kramen behövde jag! Mer än du tror, faktiskt.

    SvaraRadera
  4. Tänk på, att du gläder så många med dina fyndiga inlägg!
    Jag tänker på dig!
    Massor av styrkekramar, Monica

    SvaraRadera
  5. Hur ska vi få dig att lysa upp, det är ju du som är stjärnan och har stjärnkraften, visst?
    Men jag skickar en bunt styrke- och tröstkramar, jag också och hoppas att det kan få dig att må, om än aldrig så lite, bättre.

    SvaraRadera
  6. Monica:
    Tack, jag roffar girigt åt mig varenda kram som kommer den här vägen!

    Cici:
    Hört talas om svarta hål, "döda" stjärnor? Det är kanske en sån form av Stjärnkraft som är i vardande..? En Stjärnkraft som kollapsar under sin egen tyngd, så att säga.

    Men även dina kramar suger jag till mig, för så ska man bete sig om man är ett präktigt svart hål ;o)

    SvaraRadera
  7. Men hallå där, Nina! Ge upp? Näe det tror jag inte. Inte du med din humoristiska syn på tillvaron.Tillfälliga svackor är tillåtna men det brukar se ljusare ut redan dagen efter.Kämpa på nu!
    Kram, kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  8. Fyller på kramlagret med en STOR hög så att du kan hämta en när du behöver!
    Kramkramelikram

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!