torsdag 9 februari 2012

dU-MOMA, dU-Adrenalin
och dU-Noradrenalin

... OCH ETT LITET fP-Kromogranin A: konsten att tillbringa ett helt
&%@§!# dygn
utan kaffe*.

Jag kommer att klättra på väggarna före morgondagen gryr och prov­tagningen är över, men samtidigt tackar jag makterna för att proverna tas. Kanske, kanske kommer vi ett steg närmare att hitta ”felet som är trasigt”! Det som gör att jag skakar som en parkinsonpatient inlåst i ett kylrum så fort jag utsätts för minsta lilla stress.

Aha, förresten! Jag kan stryka ytterligare ett yrke från min lista ”Vad jag kan bli när jag blir stor”. Kalligraf är nog inget smart val. Inte ur­ma­kare heller, för den delen.


*) Choklad, glass, banan och te går i och för sig också bort. Fine with me, men kaffet ... *stöön!*

5 kommentarer:

  1. Hej Nina, en dag utan kaffe, det är väl knappt man klarar det.
    Jag hoppas de kommer fram till något snart efter alla undersökningar och prover de gjort på dig.
    Varför kan vi inte få vara friska, just nu är man omgiven av medmänniskor som mår pyton av olika skäl. Ja du förstår. Jag tänker lika mycket på dig som på mina egna "provnissar".
    Just nu snöar det lite ute, sitter och stickar ett pannband till Julia som hon ska ha i skidbacken.
    Niclas med familj åker till Österrike om 2 veckor på skidsemester.
    Jag håller tummarna för dig,
    kramen Monkan

    SvaraRadera
  2. Kanske inte neurokirurg heller?
    Håller tummarna för att felet ska hittas!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  3. Ha,ha, ja vi utsätts för prövningar hela tiden och prover på fastande mage hör till dem. Kommer ihåg en gång när jag skulle få tid och sköterskan säger"kan du komma kl 11". Nej skrek jag nästan, men jag kommer gärna kl 7. Men nu är väl din kaffetarm fylld igen?
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  4. Ingabritt:
    Jag kan inte påstå mig vara insatt i hur den sysslan utförs, men det låter pilligt. Stryker per omgående! :o)

    Monkan:
    Härligt med skidsemester (även om jag själv inte är någon entusiast)! Hoppas alla återvänder hem utan armar och ben i vita paket ;o)

    Jadu, det verkar vara en never ending story det här med vad som felas mig. Det tas små, små myrsteg i taget, så resultaten låter vänta på sig. Att mitt pensionsförsäkringsbolag nu dessutom fått för sig att jag är "medicinskt färdigutredd" och därmed fullt arbetsför gör inte saken lättare. Jag undrar varför jag ägnade hela gårdagen åt att pinka i en flaska om jag ändå är "färdig"..? Likaledes undrar jag varför jag tappades på blod i morse för att leta efter en cancermarkör. Det börjar kännas ganska hopplöst, om jag ska vara riktigt ärlig.

    Monica:
    Helt rätt, neurokirurg går definitivt bort! Åtminstone skulle jag inte själv vilja vara patient hos mig ;o)

    Kerstin:
    Hahahaa! Jodu, där känner man igen sig. Är det fastande blodprov på gång hänger jag på låset när labbet öppnar. Det är gränsfall att jag kånkar med mig en termos, och om jag bodde på längre avstånd från sjukhuset skulle jag göra det.

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!