Åland går inte av för hackor! I alla fall inte på sommaren.

Herrejösses, en sån fantastisk dag! Kompisen B och jag hade tänkt oss till Ramsholmens naturreservat för att ta in ramslöksblomningen, men när vi kom dit var platsen nerlusad med folk. Istället tog vi oss och vårt fika till klipporna vid Höttervik på Kungsö, knappa 10 km från ”Rucklet”.

I soldiset långt bort var ett av Viking Lines fartyg på väg in till Marie­hamn. Inte en molntuss på himlen så långt ögat nådde och det blå, blå vattnet glittrade i solgasset.

Så här tidigt på året är havet fortfarande kristallklart. Annat blir det när algblomningen går igång. Med kombinationen värmebölja och ogynnsamma vindar kan det se rätt ärtsoppsaktigt ut. Tur man är en badkruka!

Det mest fantastiska med att bo på Åland är den här närheten till klip­por och hav även om man, som jag, bor i stan. Skärgården finns ändå alltid precis bakom knuten och det är sällan eller aldrig trångt om sa­lig­heten.

En sån här liten tur utanför stan är den ultimata batteriladdaren för mig. Att bara sitta och glo på vattnet som kluckar mot strandstenarna, lyssna på strandskatornas ”sång” och följa en fiskande tärnas flykt över havet är faktiskt rena himmelriket på jorden. Vi som bor här vet egentligen inte hur bra vi har det.

---

TRÄDGÅRDSNOTERING
Sådde lite mer sommarblommor på friland: höstaster, zinnia och godetia. På grönsakssidan petade jag ner ytterligare rädisfrön, persilja och mer dill. Om dillen hyser jag litet hopp, för den vill sig helt enkelt inte här på gården.