Jag har hållit mig till ursprungsplanen och sammanfogar dem med naturvitt garn, eftersom jag vill att helhetsintrycket ska bli ganska ljust och lätt, lite känsla av amerikanska östkusten eller vad jag nu ska säga. Där har jag i och för sig aldrig varit själv, men ni förstår vad jag menar.
En trave med tolv rutor i taget. En filtbredd åt gången.
Det är lustigt med mormorsrutor, hur de liksom passar med det mesta. För inte tycker då jag att det skär sig mot min kretongmönstrade soffa:
Så här ser det ut i närbild om man virkar ihop med ett sista, sammanfogande varv av stolpgrupper om tre. Propert, inte sant?
För övrigt tycker jag att det är lite konstigt att inte ens den ena av våra två lokaltidningar har tagit sig för att recensera min roman, trots att båda fått sig boken tillhanda för ett bra tag sedan. Så gott om debuterande, åländska romanförfattare är det faktiskt inte.
Fast det är klart, av de få som finns är det knappast någon som är ett lika obekvämt fruntimmer som jag, så däri ligger kanske förklaringen ;o)
Nostalgi det är vad mormors rutorna är för mig
SvaraRaderaJag virkade ett sängöverkast av fiskgarn när jag gick på högstadiet. Sedan dess har jag inte handarbetat. Nu blev jag lite sugen igen. Kanske en bra julklapp till barnbarnen. Läste även om boken. Så fort jag lyssnat klart på den jag gett mig på nu ska jag läsa din bok. låter som något som jag skulle gilla
Ha det så bra
Visst är det nostalgiskt med mormorsrutor, det håller jag med om till 100 %! Och bättre julklapp till någon kan man väl knappast åstadkomma? Sen behöver man ju inte gå ut hårt och virka en hel filt/ett helt överkast första gången; ett kuddfodral av läckra rutor blir ju en minst lika fin gåva :o)
RaderaHoppas boken får dig att dra på munnen åtminstone en eller ett par gånger. Humor är ju en väldigt personlig fråga, så det en människa tycker är skoj behöver alls inte tilltala en annan.
Ha det fint själv, Lisbeth!
Hur gör du????? Det blir jättefint, men hur får du till att stolparna går åt båda hållen, eller hur ska jag säga. Eller är det så att du virkar ett vitt varv på varje ruta och sen virkar ihop allt?
SvaraRaderaSnyggt blir det i alla fall!
Agneta
Så här gör man:
RaderaVirka färdigt alla rutor, minus det sista, sammanfogande varvet.
Virka ett helt varv runt en enda ruta (i mitt fall med naturvitt).
På nästa ruta virkar du vanliga stolpgrupper på TRE av sidorna. På den fjärde sidan fogar du samman den pågående rutan med den färdiga genom att istället för luftmaskan mellan stolpgrupperna virka en smygmaska runt stolpmellanrummen på den redan färdiga rutan.
Kanske inte helt lätt att ta till sig så här i skrift, men lätt som en plätt när man väl fått in "tänket"!
Jättesnygg hopvirkning - jag är imponerad!
SvaraRaderaKram, Monica
Jo, det blir ett utmärkt resultat med den här hopfogningstekniken. Och är faktiskt en piece of cake när man väl har fattat hur det går till (se ovan).
RaderaSnyggt blir det och särskilt hörnfogningarna som jag tyckte var svåra att få till.
SvaraRaderaKanske kommer det en recention endera dagen, dom kanske har ett schema på vilka böcker som ska recenseras. Ge inte upp och kontroversiella personer brukar väl alltid vara populärt att skriva om.
Jo, vet du, efter att jag under årens lopp provat på både det ena och det andra sättet att sammanfoga mormorsrutor är det bara att konstatera att det här är det hittills både enklaste och snyggaste. Blir det mer mormorsvirka av för din del rekommenderar jag dig verkligen att prova tekniken!
RaderaI grund och botten kvittar det mig lika om de recenserar eller ej, för boken tycks ju sprida på sig glädjande bra även utan den draghjälpen. Men visst förvånar det mig en aning, eftersom det som vanligt rått extrem nyhetstorka under sommarmånaderna, vilket lett till att tidningarna varit lövtunna och haft ringa nyhetsvärde.