torsdag 15 november 2012

Om att svälja det lilla som återstår av ens stolthet

DET HÄNDE SIG för ett tag sedan, när jag fått min osteoporos­diag­nos, att jag med den vanliga kallduschen insåg att jag inte skulle för­vänta mig någon hjälp någonstans ifrån. Några dietråd, all­män­na för­hållningsdirektiv eller ens ett litet träningstips om hur man förebygger en försämring fick jag inte. Ett recept på ett rävgift jag inte tålde – och en gastro­sko­pi i juli, som jag ännu inte av remit­te­ran­de läkare fått svar på – är vad hälso- och sjukvården bestått mig med.

Allt var med andra ord precis som det brukar: vill du få något fixat får du fixa det själv.

Så i denna goda anda svalde jag det sista av min stolthet och författade en ansökan om luciamedel till Folkhälsan på Åland, för att få ett bidrag till inköpet av ett s.k. promenadband. Promenad eller löpning är nämligen det vedertaget bäs­ta sättet att motverka benskörhet. Men om man, som jag, redan är gravt ben­skör, är raska långpromenader eller löp­rundor på den nordiska vinterns ofta glashala underlag inte riktigt att re­kom­men­dera. Därav önskemålet om ett promenadband.

Svaret lät vänta på sig, men var positivt när det väl kom. Fast hela beloppet skul­le Folkhälsan inte kunna stå för. Istället rekom­men­de­ra­des jag att höra mig för även hos Lions Club Mariehamn. Sagt och gjort, för har man redan sänkt sig så lågt som det går är det bara att trampa på i ullstrumporna. Stolthet är en lyx som folket på gräddhyllan kan hålla sig med.

Idag kom beskedet. Nu, mina vänner, ska det oavsett väder­leks­för­hål­lan­den bli promenera av! :o)

Tack, Folkhälsan på Åland!
Tack, Lions Club Mariehamn!


Men nu står jag inför ett nytt problem istället: var i hela glödheta ska jag i lilla ”Rucklet” göra plats för mackapären??

6 kommentarer:

  1. Grattis, ta det som en försenad "födelsepresent". Den är du väl värd min sköna efter allt som du fått utså.
    Jag är så glad att jag kan ta mina en-timmes promenader fast jag har problem med knäna. Så fort halkan infinner sig, ja då blir det träning på mina hjälpredskap här inomhus.
    Njut nu av din nya kompis, promenad bandet, jag gläds med dig.
    Kramis Monkan

    SvaraRadera
  2. Ett promenadband skulle jag också vilja ha!
    Lycka till med ditt!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  3. Kul att du fått ett gåband.Jag har min i sovrummet vid sängen så det är bara att gå på morgonen.Och se på tv under tiden.Jag är så rädd för att halka.som nu är det en hinna av is överallt.Kram

    SvaraRadera
  4. Gåband, det har jag också funderat på att skaffa.När jag arbetade i Stockholm leasade jag en motionscykel, som jag satt och trampade på framför TV:n på kvällarna.Och grattis till att du får det utan kostnad! Och kom på att möjligheten fanns! Men var försiktig. Jag har sett många filmsnuttar på American funniest home videos, eller vad programmet nu heter, där folk rasar av sina gåband.
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
  5. Vad kul! Hoppas du hittar bra plats åt den så den blir i flitig användning!

    Pipi

    SvaraRadera
  6. Alla här ovan:

    Tack allesammans, jag hoppas verkligen att jag ska få stor glädje av bandet, när det väl finns på plats. Än så länge är det bara största delen av finansieringen som är ordnad, själv inköpet är inte gjort ännu. Lika bra det, så hinner jag kanske klura ut vilken plats som blir den bästa ur användarsynpunkt :o)

    Och du, Kerstin: Tack för varningen! Det skulle ju vara himla tjusigt om jag lyckades med att bryta lårbenshalsen inomhus istället för ute ...

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!