Tur att jag fick markisen på bottenvåningen invevad igår kväll.
Tur att hängrännan sitter kvar, om än lätt på svaj.
Tur att inte fler fönsterrutor sprack.
Men när vi idag skriver den 18 december har denna oförutsedda vintervinter redan skördat
... nio växthustakglas,
... ett fönsterglas,
... X antal fästen till hängrännan på husets ena långsida,
... tyget till en lång markis och
... mitt högra knä, som vid skottning i lördags vreds/bröts när jag fastnade med foten i en snödriva och tappade balansen.
Om tre dagar når vi slutet på Mayafolkets 5.125 år långa kalendercykel och under de kommande dagarna hinner det hända mycket skit. Men sen ska det väl ändå bli bättre?
Men stackare - det är inte måttligt med tråkigheter! Fast du verkar ju fortfarande kunna ta det hela med jämmod, eller är det bara en uppehållen mask för oss bloggare.....!?
SvaraRaderaTja, vad ska man göra? Inget blir bättre av att jag sätter mig i ett hörn och bölar, eller hur? Men mitt knä har inte heller bättre sen i lördags av att jag linkar omkring härhemma, så nu ska jag sätta mig i bilen och ta mig till doktorn.
SvaraRaderaEftersom jag ändå måste upp till hospitalets labb för att ta kontrollborreliaprov kan jag ju passa på att i samma hus visa upp knät :o) För skadeanmälan liksom, om det skulle bli nåt mer tjall med det framöver.
Vad synd att tappen prickade in rutan.Hoppas att det blir bra i ditt knä också.Du skulle haft en liten snöslunga.Det är mysigt med snö till Julen men nu räcker det.Önskar dig verkligen ett bättre nästa år.Kramar till er
SvaraRaderaMaximal otur kallas det, både vad gäller fönsterrutan och knät. Vanligt fenomen i min närhet ;o)
RaderaMen nog håller jag med dig om att 2013 gärna får bli ett bättre år än det som snart är slut! Det har varit lite mycket i år, om jag så säger. Och bland detta har väl inte en alltför stor procent varit av det goda slaget :o/