söndag 16 december 2012
%$¤! vinter
ALDRIG FÅR MAN vara riktigt glad, det är då ett som är säkert. Efter idogt arbetande igår med att befria växthuset från de snömassor som ackumulerat under två veckor med en väderlek som växlat mellan ymnigt snöfall och iskyla var det bara att konstatera att minst tre glas redan strukit med.
Fan.
När jag vaknade imorse konstaterade jag till min glädje att jag för en gångs skull sovit hela sju timmar i sträck. Glatt hoppade jag (nåja, ähum, inte riktigt sant, men det låter bra) ur sängen och vinklade upp persiennerna mot det knappt märkbara dagsljuset. Då väntade nästa överraskning: ett enormt sjok av snö, i kanten försett med långa, sylvassa istappar, täckte hälften av utsikten från mitt ena sovrumsfönster.
Hjälp, liksom. På våningen under, i markplan, finns en lång markis som spänner över två fönster. Den är lite utfälld året runt för att skydda fönstren mot väder och vind, och sommartid även mot solgasset. Scheisse, tänkte jag. Rasar snömassorna kommer det här att sluta illa.
Jag hann nätt och jämnt få på en panna kaffe efter att jag tagit en bild av eländet innan jag hörde ett våldsamt brak, varefter ljusförhållandena i sovrummet förbättrades avsevärt.
Fan.
Ska jag verkligen våga mig ut och inspektera hur illa det gick? Och vad mer ska hinna hända före årsskiftet..? Varför är det numera aldrig någon måtta med någonting??
Fan.
När jag vaknade imorse konstaterade jag till min glädje att jag för en gångs skull sovit hela sju timmar i sträck. Glatt hoppade jag (nåja, ähum, inte riktigt sant, men det låter bra) ur sängen och vinklade upp persiennerna mot det knappt märkbara dagsljuset. Då väntade nästa överraskning: ett enormt sjok av snö, i kanten försett med långa, sylvassa istappar, täckte hälften av utsikten från mitt ena sovrumsfönster.
Hjälp, liksom. På våningen under, i markplan, finns en lång markis som spänner över två fönster. Den är lite utfälld året runt för att skydda fönstren mot väder och vind, och sommartid även mot solgasset. Scheisse, tänkte jag. Rasar snömassorna kommer det här att sluta illa.
Jag hann nätt och jämnt få på en panna kaffe efter att jag tagit en bild av eländet innan jag hörde ett våldsamt brak, varefter ljusförhållandena i sovrummet förbättrades avsevärt.
Fan.
Ska jag verkligen våga mig ut och inspektera hur illa det gick? Och vad mer ska hinna hända före årsskiftet..? Varför är det numera aldrig någon måtta med någonting??
Sparat i följande arkivlådor:
Jämmer och elände
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Oj vilken gardin! Hur gick det med markisen?
SvaraRaderaPipi
Tackom och lovom så klarade den sig. Värre är det med hängrännan :o/ Det har smält och frusit om vartannat under de senaste två veckorna, så i hängrännan har det bildats en kompakt iskorv, som när snömassorna rasar ner bänder loss hängrännans fästen. Och ett nästan lika stort sjok till är på väg ner utanför vardagsrumsfönstret ... Det kommer jag inte åt att hjälpa på traven hur gärna jag än vill, för det är sisådär fem meter upp från marken räknat. Enda sättet skulle vara att gå upp på taket, men si, det gör jag inte.
SvaraRaderaKlokt tänkt! Hållas nere på marken du. Snön kommer ner, förr eller senare! Men kanske med halva fasaden med sej.. ;)
RaderaPipi
Trösta dig med att det är likadant här - alltså att det dånar ner en massa snö från taket. Som tur är så har det dock inte tagit med sig nått på vägen ner - än!
SvaraRaderaFörra sommaren så fick gubben min förstärka altantaket för att det höll på att braka sönder, trots att det är dimensionerat för norrland. Och varken han eller jag klättrar, så det var bara att skicka efter en yngre förmåga som fixade det!
En flytt till varmare breddgrader känns som ett rätt bra alternativ just nu, det erkänner jag villigt. Dessutom vred jag till höger knä under snöskottandet i förrgår, och något har definitivt tagit rejält med stryk någonstans inuti. Är det inte det ena, så är det det andra :o/
RaderaNi verkar ha fått en släng av norrlandsvädret nere hos er. De där snööverhänget brukar vi ha några gånger per vinter, beroende på om det varit tillfälligt mildare väder. Det är därför man får tänka sig för vad man planterar i rabatterna utmed husväggen. Förr eller senare kommer allt som samlats på taken rasande och det väger ton.
SvaraRaderaSynd på ditt fina glaspalats och nu kom jag ihåg en av anledningarna till att jag inte har ett sånt på gården.
Uschjamej! Och mer snö kommer det kontinuerligt. Ingen lyckad kombination med att temperaturen ligger och skvalpar runt noll :o(
RaderaIdag sitter jag med hjärtat i halsgropen och väntar på att några ton ska rasa ner. Snömassan har sakta men säkert krupit närmare raspunkten och täcker snart HELA fönsterytan i vardagsrummet. Vilket ögonblick som helst ger det sig iväg, för det är samtidigt takdropp.
Med Glaspalatset hade det inte varit någon fara bara jag varit hemma medan all snö kom. Och hemma är jag ju i vanliga fall, hela tiden. Visst är det väl typiskt att vi fick detta snökaos lagom till min avresa och frånvaro?! Just nu håller jag på och överväger om jag ska ersätta de spräckta glasen med skivor av kanalplast istället. Det har faktiskt varit min plan ända från början, att successivt byta ut takglasen mot den tåligare plasten, som dessutom har bättre isoleringsförmåga.
JA, idag har det inte varit något elände här med undantag för elavbrott en dryg timme och orolig brorsdotter som undrade om det var vi som hade brunnit inne. Hon hörde på nyheterna att man hittat två personer och en hund i brandresterna en bit härifrån.Men den här gången var det inte vi!
SvaraRaderaKram /Kerstin