fredag 11 januari 2013

Om att inte veta vad man har förrän det slutar fungera som det var tänkt

LILLA A HAR nyss knatat iväg till skolan. Himlen är midnattsblå fast klockan snart är nio och det enda som lyser i ”Rucklets” ruffiga kök är pappersstjärnan i fönstret, den sista resten av julen som gick. I över­morgon är det tjugondag Knut, så då borde det vara slut även på den­na ljusning i tillvaron. ”Borde”, säger jag, för jag tror jag lämnar den uppe ett tag till.


Knappt hinner man nämligen ta sig över en puckel, få för sig att nu ljusnar det, förrän man likt ett tvättäkta blindstyre dråsar ner i nästa fallgrop.

Nu är det snöskottarknät som ställer till det. Efter urtappningen i mit­ten av december har svullnaden lagt sig, helt enligt instruktionsboken. Yes! har jag hunnit tänka, nu står det inte länge på förrän det slutar göra ont och jag har full rörlighet igen.

Not.

Här föreligger sannolikt en skada på den laterala menisken. Fiint ... För oss 50-plussare innebär ingrepp som artroskopi nämligen en klart ökad risk för artros i leden. Jamen, så kuul, när jag redan före knä­ska­dan har den skiten på gång ... Den här gången anhåller jag därför om att det ska visa sig att farbror doktorn gissat fel och att lilla menisken ska visa sig må fina fisken.

Här behövs hur som haver all stjärnkraft som går att åstad­kom­ma, så det är förmodligen lika bra att låta juldekorationen bli uppe året runt. Om inte för annat, så för att jag ska hinna vänja mig vid att inte kla­ra av att stiga upp på en stol för att sätta dit eller ta bort den :o/

Herremingud, vilken gnällig, trist och bedrövlig människa jag börjar bli! Skulle det bara gå, skulle jag vid det här laget begära skilsmässa från mig själv.

6 kommentarer:

  1. Hej Nina, vad du än tycker om dig själv: gnällig, trist eller bedrövlig så är du ändå Nina: den smarta, den roliga, den kloka, den ekonomiska, den bästa vännen för mig. Alla känner nog som du vissa tider i livet, även om din situation har varit väldigt ogynnsam.
    Tyvärr kan man inte klona sig ha,ha, i såfall hade man kunnat dela upp sig i en perfekt och en dålig del och ställa in den dåliga i garderoben. Nä, livet är nog inte menat att gå som på räls :(
    Varma kramar Monkan

    SvaraRadera
  2. Haha! Hade det inte varit för det där med "bästa vännen" hade jag trott att det är min hittills okända tvilling du skrivit om ;o) För just idag känns det inte som ett enda av dina adjektiv passar, förutom "ekonomisk" då. Men helt självvalt är inte ens det.

    Nej du, en räls att glida fram på får man allt se sig i månen efter. Fast bergochdalbanor går väl också på en sån..? Så, visst, därmed kan man säga att livet går som på räls, även om kurvorna är vertikala och inte i horisontalplanet, hehe!

    En ny "fallgrop" dök förresten upp idag: informationen om Lilla A:s gymnasieval. Herregud ... När inte ens jag lyckas klura ut hur i helskotta de menar att det ska gå till med hoppusslande av obligagtoriska och valfria ämnen, hur ska då ungarna göra det?? Enda utvägen blev att jag, baserat på gymnasieskolans märkliga tabell, konstruerade en egen, logisk. Med hjälp av denna tror jag (ja, bara tror) att vi lyckats få grepp om det hela.

    SvaraRadera
  3. Det där med adventsstjärna skippade jag för lääääänge sedan. Det kom aldrig några visa män och gav mig presenter, så vad var vitsen då? Annacarin

    SvaraRadera
  4. Hahahaa! Men det vet du väl, att det sista som överger människan är hoppet? Och om eländet får hänga uppe året runt torde ju chanserna förbättras avsevärt, n'est-ce pas..? ;o)

    SvaraRadera
  5. Först ett litet ord till Westrahult: Sluta vänta! Det finns inga visa män!
    Här faller snön, blåser runt och bildar mastodontdrivor. Får man hjärtproblem nu är hoppet ute. Skulle nog ta en timme för hjälpen att ta sig fram. Snön faller och vi med den, som Ulf Lundell sjunger. Enda trösten är att vintern här oftast är intensiv men kort.
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å, nej! Ska ni drabbas av en sån där "bandvagnsvinter" igen?! Vilken tur att du är en förutseende (läs: vis) kvinna, som sett till att bunkra hos apoteket i god tid! Och så tar vi det lilla lugna med snöskottningen, inte sant?

      En "belägring", oavsett längd och intensitet, kan vara nog så påfrestande, men HÅLL UT! Vi ÄR på rätt sida om vintersolståndet. Det BLIR vår, förr eller senare.

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!