Ack ja, dessa jurister ...

HUR RÄTT FICK jag inte? Naturligtvis kunde jag idag vittja postlådan på färsk, fönsterkuvertförpackad humor:

Ett bemötande från Aktia (dvs Alandia Pensionsförsäkring) av det som de benämner min reklamation av deras senaste beslut om att inte be­vilja mig premiebefrielse på min frivilliga pensionsförsäkring, med mo­tiveringen att jag enligt dem inte är fullständigt arbetsoförmögen un­der den period som läkarintyget avser.

Lejonparten av detta bemötande består av utdrag ur för­säk­rings­vill­ko­ren, men på sluttampen kommer det faktiskt ett beslut också, vilket jag med förtjusning ci­terar här (dock icke ordagrant, för jag har tagit mig friheten att kor­ri­gera tyrkfelen):

”Det framkommer inte av läkarutlåtandet daterat 11.2.2013, att Ni skulle vara fullständigt arbetsoförmögen såsom det i försäkringsvillkoren förutsätts. Enligt utlåtandet har Ni arbetsförmåga kvar för lätt arbete med händerna med va­rierande arbetsställningar och utan användning av kraft. Ni är således inte berättigad till premiebefrielse.”

Hi och hej, leverpastej, ord och inga visor! Kan det tyckas. Men nu är det så här, att just i samma försäkringsvillkor som denna skjut­järns­jurist så frikostigt citerar läser vi följande:

”Som arbetsoförmögen anses försäkrad, som inte förmår ut­föra sitt vanliga arbete och inte heller annat arbete, som med beaktande av ålder och yrkesskicklighet bör anses lämp­ligt för honom och trygga honom en skälig utkomst.”

Är ni med så långt? Okej, då går vi vidare.

Den 19.04.2013 har samma försäkringsgivare (Alandia Pen­sions­för­säkring) beslutat att jag i enlighet med arbetspensionslagarna är be­rät­tigad till full invalidpension i form av rehabiliteringsstöd för preciis hela den tid som läkarintyget omfattar, dvs 01.04.2012-01.07.2013.

Kriterierna för fullt rehabiliteringsstöd är en­ligt 32 § Lag om pension för företagare följande:

”En företagare har rätt till invalidpension, om hans eller hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom, lyte eller skada uppskattas vara nedsatt med minst två femtedelar utan av­brott i minst ett år. Invalidpensionen beviljas som full pension, om företagarens arbetsförmåga är nedsatt med minst tre femtedelar. I annat fall beviljas in­va­lid­pen­sio­nen som delinvalidpension.

Vid bedömningen av i vilken mån arbetsförmågan är nedsatt beaktas företagarens återstående förmåga att skaffa sig förvärvsinkomster genom sådant tillgängligt arbete som han eller hon skäligen kan förutsättas utföra. Härvid beaktas också företagarens utbildning, tidigare verksamhet, ålder, boningsort och andra därmed jämförbara omständigheter.”

Rehabiliteringsstödet är en tidsbunden form av invalidpension och kallas i dag­ligt tal för sjukpension. Förutsättningen för att beviljas detsamma är sjukdom, skada eller handikapp som hindrar arbete som ger den skäliga utkomst som nämns i försäkringsvillkoren.

Rätt klart och tydligt, inte sant?

Nåväl, jag har, som jag nämnde här ovan, för bara fem dagar sedan beviljats full – inte partiell – invalidpension. Således är jag enligt Alandia Pensionsförsäkrings eget beslut 100 % sjukpensionerad under den ifrågavarande perioden.

Den logiska följden måste alltså bli, att om man är 100 % sjuk­pen­sionerad är man per automatik oförmögen till arbete som tryggar en skälig ut­komst, vilket lika logiskt sett betyder att man är 100 % arbetsoförmögen.

Den ena avläggaren vet inte vad den andra sysslar med i det här för­säk­ringsbolaget, det är då en sak som är ställd utom alla tvivel. Och i god ordning är det, som alltid, den arme försäkringstagaren som får ta smällen. Det hela ter sig alltmer som en mytologisk kamp mot den ve­derstyggliga hydran.

Slutligen påminner jag gärna om DET HÄR. ”Många bäckar små ...” osv.

Det finns en sak jag funderat på rätt länge: sover försäkringstjänstemän över­huvudtaget på nätterna? Med en så total avsaknad av både samvete och moral skulle då inte jag få en blund i ögonen i alla fall! Men det är ju jag det, med både samvete, moral och IQ i behåll.