fredag 19 april 2013
Skicka vidare
LÅT OSS ÄGNA en stund åt lite tankelek. Låt oss, bara för att det är rätt fascinerande, spekulera i hur fort det går att skaffa sig gott – eller dåligt – rykte. Bl.a. som en välvillig, liten vink till mina allra käraste vänner i försäkringssfären.
Låt oss utgå från mitt lilla hörn av sajberspejs; en yttepytte blogg, som dagligen besöks av så lite som 100 personer, give or take.
Men låt oss anta, att var och en av dessa 100 inom en kort timme tipsar två andra om vad han eller hon läst hos mig.
[På 1 timme har därmed 300 nåtts av informationen.]
Låt oss sedan utgå från att dessa 200 i sin tur berättar för två till inom den närmaste timmen. Där kom det 400 till!
[På 2 timmar har 700 nåtts av informationen.]
En timme till förflyter, medan de 400 ägnar sig åt att låta snacket gå. Det blir 800 till.
[På 3 timmar har 1.500 nåtts av informationen.]
De 800 tiger förstås inte still, så, hupps, då blir det 1.600 nya.
[På 4 timmar har 3.100 nåtts av informationen.]
Och så dubblar vi igen: pling, 3.200 informationssugna tillkommer.
[På 5 timmar har 6.300 nåtts av informationen.]
Nu börjar det bli mycket, va? 3.200 som berättar för två vardera blir 6.400 fräscha par öron.
[På 6 timmar har 12.700 nåtts av informationen.]
När den sjunde timmen är till ända har de senaste 6.400 spritt evangeliet vidare till ytterligare två lyssnare var och håvar på så vis in ytterligare 12.800.
[På 7 timmar har 25.500 nåtts av informationen.]
I teorin kan med andra ord det jag skriver på kortare tid än en arbetsdag nå ut till tiotusentals människor. Fundera sedan på hur stor den siffran hinner växa sig på en vecka eller en månad. Oj, oj, så mycket badwill det kan bli ... Eller goodwill, för den som har förstånd att sköta sina kort på rätt sätt. Valet är förstås fritt.
Det är också rätten att yttra sig – och att skicka vidare. Dessutom är det en uråldrig visdom att pennan är vassare än svärdet. Uråldrig, men überaktuell i de sociala mediernas era, där orden inte bara har vingar. De förflyttar sig med hyperspeed i ett internationellt, virtuellt universum.
Fascinerande, inte sant?
Fast det här var ju förstås bara en lek. En tankelek, eftersom mina 100 besökare/dag är spridda över ett helt dygn. Men kanske ändå den allvarsammaste av lekar..?
Låt oss utgå från mitt lilla hörn av sajberspejs; en yttepytte blogg, som dagligen besöks av så lite som 100 personer, give or take.
Men låt oss anta, att var och en av dessa 100 inom en kort timme tipsar två andra om vad han eller hon läst hos mig.
[På 1 timme har därmed 300 nåtts av informationen.]
Låt oss sedan utgå från att dessa 200 i sin tur berättar för två till inom den närmaste timmen. Där kom det 400 till!
[På 2 timmar har 700 nåtts av informationen.]
En timme till förflyter, medan de 400 ägnar sig åt att låta snacket gå. Det blir 800 till.
[På 3 timmar har 1.500 nåtts av informationen.]
De 800 tiger förstås inte still, så, hupps, då blir det 1.600 nya.
[På 4 timmar har 3.100 nåtts av informationen.]
Och så dubblar vi igen: pling, 3.200 informationssugna tillkommer.
[På 5 timmar har 6.300 nåtts av informationen.]
Nu börjar det bli mycket, va? 3.200 som berättar för två vardera blir 6.400 fräscha par öron.
[På 6 timmar har 12.700 nåtts av informationen.]
När den sjunde timmen är till ända har de senaste 6.400 spritt evangeliet vidare till ytterligare två lyssnare var och håvar på så vis in ytterligare 12.800.
[På 7 timmar har 25.500 nåtts av informationen.]
I teorin kan med andra ord det jag skriver på kortare tid än en arbetsdag nå ut till tiotusentals människor. Fundera sedan på hur stor den siffran hinner växa sig på en vecka eller en månad. Oj, oj, så mycket badwill det kan bli ... Eller goodwill, för den som har förstånd att sköta sina kort på rätt sätt. Valet är förstås fritt.
Det är också rätten att yttra sig – och att skicka vidare. Dessutom är det en uråldrig visdom att pennan är vassare än svärdet. Uråldrig, men überaktuell i de sociala mediernas era, där orden inte bara har vingar. De förflyttar sig med hyperspeed i ett internationellt, virtuellt universum.
Fascinerande, inte sant?
Fast det här var ju förstås bara en lek. En tankelek, eftersom mina 100 besökare/dag är spridda över ett helt dygn. Men kanske ändå den allvarsammaste av lekar..?
Sparat i följande arkivlådor:
Den virtuella världen,
Funderingar,
Hälsa - papperskrig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Matematik och sannolikhet - fascinerande ämnen!
SvaraRaderaKram, Monica
Jag tänkte först att du ritat nån släkttavla?
SvaraRadera