torsdag 25 april 2013
Någgi lite kuligare då, som omväxling
OM DET MOT förmodan fortfarande finns någon kvar, som tittar in här trots den senaste tidens myckna orerande om jämmer och elände: här kommer lite roligare information!
Frölådan är framplockad, pluggboxarna fyllda med mager såjord och nu stundar det trixigaste, själva planerandet. Vad ska jag så i år? Gurka och tomat är självskrivna, liksom rödbetor, fänkål och rucola. Men jag har ju så mycket fler sorters frön ... Grandios beslutsångest råder.
I samma veva som jag hos plantskolan försåg mig med en fräsch påse såjord råkade det liksom slinka med tre fuchsiasticklingar också. Den ena var redan var så gänglig att jag hemmavid i en blink kunde utöka antalet till fyra :o)
Jag kan helt enkelt inte låta bli att ge mig på det här i år igen, eftersom fjolårets sticklingdrivna fuchsior blev så himla fina. Synd bara, att jag inte var tillräckligt snabb i vändningarna för att rädda dem undan frosten i höstas :o/
Och som vanligt efter en dag av ilska och irritation på grund av försäkringsbolag eller myndigheter högg jag tag i virknålen när kvällen var kommen igår. Jag skiter högaktningsfullt i att Lilla A jäms med fotknölarna totalsågade den första mobiltelefonpåsen jag gjorde. Den var så rolig att skapa, så jag tänker göra minst en till. Så det så!
Nu kom posten, förresten. Dags att göra korstecknet och gå ut och vittja lådan.
Frölådan är framplockad, pluggboxarna fyllda med mager såjord och nu stundar det trixigaste, själva planerandet. Vad ska jag så i år? Gurka och tomat är självskrivna, liksom rödbetor, fänkål och rucola. Men jag har ju så mycket fler sorters frön ... Grandios beslutsångest råder.
I samma veva som jag hos plantskolan försåg mig med en fräsch påse såjord råkade det liksom slinka med tre fuchsiasticklingar också. Den ena var redan var så gänglig att jag hemmavid i en blink kunde utöka antalet till fyra :o)
Jag kan helt enkelt inte låta bli att ge mig på det här i år igen, eftersom fjolårets sticklingdrivna fuchsior blev så himla fina. Synd bara, att jag inte var tillräckligt snabb i vändningarna för att rädda dem undan frosten i höstas :o/
Och som vanligt efter en dag av ilska och irritation på grund av försäkringsbolag eller myndigheter högg jag tag i virknålen när kvällen var kommen igår. Jag skiter högaktningsfullt i att Lilla A jäms med fotknölarna totalsågade den första mobiltelefonpåsen jag gjorde. Den var så rolig att skapa, så jag tänker göra minst en till. Så det så!
Nu kom posten, förresten. Dags att göra korstecknet och gå ut och vittja lådan.
Sparat i följande arkivlådor:
Odla i kruka,
Tillverkat,
Trädgård 2013,
Virkat,
Växthuset
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är klart att vi tittar in här hos dig, det är alltid intressant att läsa din blogg, däremot kan det ibland vara svårt att kommentera en del av inläggen.
SvaraRaderaJag hittade förresten min lilla påse vid första försöket och konstaterade att framsidan är tillverkad i en sån där liten barnvävstol. Baksidan är i tyg, båda sidor fodrade med en stadig fliselin och den långa virkade snodden går runt hela påsen. Det syns på den att jag har använt den tidigare, den har inte alltid legat i byrålådan.
O, nej då, inte förväntar jag mitt att få kommentarer på mångt och mycket av det jag plitar när här på bloggen. En hel del är egentligen en form av "babblig dagbok", så att jag själv ska ha antecknat för framtida behov vad som hände och när det hände :o)
RaderaSamtidigt kan det kanske finnas ett visst intresse hos andra i samma eller liknande omständigheter, att få läsa om vad som sker och vad som går att påverka. Eller tja, inte vet jag, men nån liten nytta har det kanske trots allt?
Vad kul att du hittade din påse! Det där med att ha snodden runt hela påsen är ingen dum idé. Den snor jag kanske, hehe! ;o)
Jag tycker i alla fall att mobilpåsen är jättefin! så det så:)
SvaraRaderaBra! Vi femtiplussare har definitivt andra idéer om saker och ting än de med vätan bakom öronen i behåll ;o)
Radera