fredag 12 april 2013

När tiden är knapp

EN GÅNG PERIODARE, alltid periodare. Ja, när det gäller hant­ver­kan­det, alltså :o) Därför blev det självfallet ett halsband till, när jag nu en gång har köksbordet statt i totalkaos.


I en kommentar till mitt förra inlägg säger sig Cici vara impad av alla tillbehör jag har i min ägo. Och jovars, jag kan inte sticka under stol med att det nog finns både det ena och det andra i mina gömmor.

Men förklaringen är enkel! Är man sprungen ur en pysslig mor och en händig far finns det en hel del som går i arv, både material- och kun­skapsmässigt. Addera sedan ett långt förflutet i reklamsvängen med allt vad därtill hör, så bör det inte vara svårt att förstå att det under årens lopp ackumulerat en hel del i skåp och lådor.

”En hel del” är förresten en underdrift. Det finns alltför mycket. Så det ser inte bättre ut, än att Lilla A:s morsarv delvis kommer att bestå av en myckenhet hobby- och hantverksmaterial.

Hemska tanke! Stackars barn ... Kanske borde jag med det snaraste anordna hobby­lop­pis..?

2 kommentarer:

  1. Du får se till att lägga energi på att förfärdiga så mycket du hinner så arvet blir så litet som möjligt av prylar.

    Bor själv i husbil och den är full av garn. Tyvärr hindrar det mej inte att beställa mer garn.

    Tack för att du skriver om ditt liv. Mitt har gått i stå.

    "Pialinn"

    SvaraRadera
  2. Jag slänger och maken sparar! Minst en gång om dagen frågar jag: Tror du verkligen att Lotta,Sofia, Fabian, Filippa (välj själv) vill ha det där?? Han börjar nog inse det nu när Sofia inte ens ville ha gamla möbler till sitt och fästmannens första hem, så det kanske blir ett större lass till loppisen i sommar.
    KRam /Kerstin

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!