söndag 16 juni 2013

Green, green grass of home

JUST NU ÄR det inte bara gräset som är grönt. Hela trädgården är så fräsch och frodig som den bara kan bli. Det prunkar i alla världens fär­ger – och i en enda röra. Ju mer min trädgård växer till sig, desto mer ser jag hur ostrukturerad den är. Men det låter trevligare att säga att den är ”charmig” ;o)


Utanför Glaspalatset råder rent kaos och det som drar blickarna till sig just nu är jättevallmon, vars frön jag fått av bloggkompisen Monkan. Blommorna är gott och väl femton centimeter i diameter! Men det syns alltför bra att jag inte haft någon riktig plan. Förutom pallkragslådorna då, där odlingen går över förväntan bra.

Inne i växthuset växer det också som bara den. Mina egendrivna to­matplantor är knubbiga och stadiga, hinkpotatisen har snart meterhög blast och växthusgurkornas blad är stora som mattallrikar. De krukade jord­gubbarna har hyfsat med kart och på bänken står nysatta stick­lingar av luktolvon, Viburnum carlesii.


På trädfronten börjar det arta sig med åren. Min skogslind, för flera år sedan räddad från en säker svältdöd under gårdens jättegranar, bör­jar bli riktigt stor. Idag är den uppskattningsvis metern längre än jag.


Och den ännu mindre och ännu mer tynande almplantan jag hittade 2010 under gårdens cembratall har också etablerat sig bra. Inte är den stor ännu, men med tiden så ...


Allra, allra minst av gårdens alla träd är mitt valnötsträd. Det köpte jag som fröplanta ifjol, när några av Ålands trädgårdsförenings med­lem­mar hade öppna trädgårdar. Min nyköpta pion 'Garden Treasure' ställ­de jag bredvid som storleksjämförelse. Men jag har gott hopp om val­nöten! Den som kom levande ur den gångna, überjävliga vintern är en överlevare :o)


Skogskaprifolen blommar som allra argast just nu, där den svingar sig upp i mitt äppelträd av sorten 'Transparent blanche'. Trädgårdsirisarna sticker upp bland pioner och löjtnantshjärta och borde definitivt om­lo­ka­liseras, eftersom de håller på att konkurreras ut.

I min nyaste rabatt, vid infarten till gården, har det dykt upp en hög­vux­en, gul sak. Det är ingenting jag planterat och jag har ingen aaning om vad det är. Nån som vet? Klicka HÄR för att se hela växten, som består av en lång, förgrenad huvudstam och har blad som liknar lite på kvickrotens.

Edit kl. 19:45: Som vanligt kan man lite på kompisen S, som per omgåen­de har hjälpt med artbestämning. Det okända gula i min rabatt är en ängs­haver­rot och ingenting annat.

Och yes, yes, yes!! Rosen 'Rhapsody in Blue' jag köpte ifjol har nu satt knoppar. Gissa en gång om jag väntar på den blomningen!

6 kommentarer:

  1. Min gissning är ängshaverrot, som är vildväxande här. Blomman är öppen bara på förmiddagen och sluter sig vid 11-12 tiden. Den ingår i Linnés blomsterur - behöver ingen klocka...
    S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen, visst är det ängshaverrot! Du är en klippa när det kommer till det botaniska, du. Tack för hjälpen! :o)

      Radera
  2. Jag tycker, att din trädgård är jättevacker OCH charmig! Allför välstämda och färgharmonierde trädgårdar blir lätt tråkiga!
    Jag har ju en liten trädgård och för att få plats med allt jag vill ha, så blir det EN planta av varje sort, fast jag VET att man ska köpa minst 5, helst 10 och plantera i stora bestånd...
    Så då blir det lite rörigt men jag gillar det!
    Din trädgård är jättefin!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håhå, så länge som du bara upplevt det hela virtuellt tycker jag vi håller oss till "charmig", om jag får ha ett ord med i laget, och det får jag ;o)

      Ibland önskar jag att min gård var lite mindre än vad den är. I runda slängar 1.200 kvm är faktiskt onödigt mycket för en ensam tantadora att försöka få ordning på. Utrymme för 5-10 av varje sort skulle jag alltså ha om jag ville, men det är roligare att ha 1-2 av många olika slag, hehe!

      Radera
  3. Vadå kaos och röra? Det är jättefint!!Jag känner också att jag gärna skulle ha lite mindre yta och funderar på om inte "torrängspartiet" som upptar en tredjedel av tomten skulle kunna sköta sig självt.
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. En del dagar känns det som att det skulle vara prima om området som avgränsas av rågränserna i norr och söder respektive väster och öster skulle kunna få sköta sig själv ... Särskilt när det är dags för klippning av gräset.

      Vad kaoset och röran beträffar, så är det väl mest planteringarnas innehåll jag tänker på. Det stora hela är väl rätt okej, men i rabatterna är avsaknaden av struktur och planering total. Det är en av anledningarna till att jag nödvändigt borde gräva mig en ny planteringsyta, modell större.

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!