måndag 17 juni 2013

Utflugen

DET HAR VARIT livat i holkarna jag byggde 2011 och till slut fick upp på fasaden ifjol. Men plötsligt blev det alldeles tyst. I ett av mina be­stånd med plymspirea hittade jag för­kla­ringen:


Kanske är den raringen rentav en avkomma till samma par som häcka­de här ifjol? Men hur som haver, så känns det alltid lite vemodigt när ungarna lämnar boet. Och nervöst. Kommer de att klara sig igenom den första tidens flygträning med livet i behåll? I kvarteret finns många kattor och i träden sitter glupska kråkor och smackar förväntansfullt med sina jättelika näbbar ...

Lycka till, lilla vän!

5 kommentarer:

  1. Det är jobbigt att vara djurälskare den här tiden! Jag glömmer aldrig en vår när vi fick rusa omkring för att lyfta upp ungar så att inte Penny skulle ta dom. En unge var på parkeringen och Rolle klättrade upp till en tall med en holk och stoppade in den. Han hann bara ner på marken igen så puttades ungen ut - det var fel bo! Rolle hittade dock rätt bo under takpannorna på verkstan, så den kom rätt till slut!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch ja, det känns hemskt när man tvingas låta naturen ha sin gång, som i fallet med årets fågelungar. Men de är flygga nu, så det är bara att sätta sig med armarna i kors och hålla tummarna för att det ska gå bra för dem.

      Radera
  2. Vi har en kråkunge här på tomten, som skuttar omkring och mamman (eller pappan?) sitter i ett träd ovanför och kallar på sin unge!
    Drama i naturen...
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  3. Lilla pippin, den ser så bitter ut på "munnen"!
    Hoppas dom klarar sig dom små liven.
    Agneta

    SvaraRadera
  4. Sv: Ang. vår surjordrabatt: Vi bara "skalade av" gräset där torvblocken skulle ligga, ingen förankring för övrigt.
    Inuti fyllde vi på med det, som vi skar av på blocken, för att få dom att passa, säckar med torvmull blandat med vanlig planteringsjord och lite av "vår egen" sandjord.
    Och så gödslar jag en gång på våren med rhododendrongödsel.
    Rabatten ligger under en stor tall, så det faller ju ner sura barr i jorden hela tiden...
    Lycka till, kram, Monica

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!