Nu var det slut på det roliga ... för den här gången

 
DET ÄR SÄKERT en smula tjatigt just nu med alla mina sfärer. Men nu kan ni dra en lättnadens suck, för spikbandet, alla 25 meter, har tagit slut.

Den mest komplicerade skapelsen hittills gjorde jag igår. Emedan jag numera tänker så långsamt tog den mig näs­tan en hel arbetsdag i an­språk (inklusive inköp av maskinskruvar, skruvkrokar, gängstång, skarv­mutter och mååånga vanliga M4-muttrar). Ljuskoppar av glas har jag redan hem­ma, fyndade i ett större antal någon gång på någon utförsäljning. Bra att ha-material, ni vet ;o)

Nu fattas bara kapning av överlopps, utstickande gängstänger och så målningen förstås. Men så här bidde den, min ”svävande” ljus­sfär:

Glaskoppen hänger fritt på gängstänger i en inre cirkel av spikband:

Det sista alstret för denna gång blev en lika stor sfär som den av få­gel­badsmodellen. Med den skillnaden att den här har åtta lodräta band istället för sex. Varför då? Jo, ser ni, jag ville få det lite tätare mellan ”spjälorna”, eftersom jag har tänkt mig att den ska fungera som skydd för mina talgbollar i vinter, så att småfåglarna får ha maten ifred för alla glupska kråkfåglar.

Annars färdig, men ska förstås målas den med:

Sfären hängs upp med en krok och har en motsvarande sån på in­si­dan, där nät med talgbollen/-bollar kan hängas upp. Eventuellt tätar jag till sfärens norra halvklot ännu mera med hjälp av galvad tråd, men det har jag inte tagit beslut om ännu.

Detta om detta, så vad tror ni? Skulle det löna sig att tillverka några till, för att sälja ..?

Men idag har jag tid hos tandhygienisten och det är min själ inte lika roligt som spikband. Snarast lika kul som en spik i foten :o/