Precis exakt så där. Inget Stomatolsmajl för kameran här inte! Nänä, äkta vara alltigenom, det syns ju i ögonen. Av ren och skär stolthet och förnöjelse över att jag ännu en gång fick mig ditbokad och kommit levande därifrån.
Trots ungdomens tandställning lutar de lite hännan och lite dännan mina tansibissingar, och är färre nu än de var då. Men de som återstår är fortfarande mina egna och nu är de gnistrande vita också.
Hmm... Skulle det eventuellt vara raggläge nu, hehe? Kör jag några tag med ångstrykjärnet över nyllet och får bort lite rynkor kan jag ju lätt passera som trettif.. fyrtiofy... – äh, jaja, femti+ då. Men med fina gaddar!
Ja, kanske inte så kul, men resultatet är ju strålande!
SvaraRaderaKram, Monica
Jovars. Med ett par små kirurgiska ingrepp här och lite Botox där skulle man vara som en helt ny människa. Men min gräns för kroppsmanipulation går faktiskt långt därförinnan, så det får räcka med ett vitt garnityr ;o)
RaderaJag är väldigt och barnsligt glad över att det inte har kommit någon kallelse från tandläkaren ännu. Hon brukar alltid kalla oss under juni månad. Visst är det konstigt att det ska vara så förenat med obehag att besöka tandis, trots att det ytterst sällan medför något obehagligt. Tvärtom brukar vi få beröm för våra välborstade tänder.Och du, oavsett ålder så är man alltid vacker i någons ögon. En gång i tiden gick jag runt med bokvagn på långvården och alla de mycket äldre herrarna där tyckte att jag var ett förtjusande avbrott i deras enformiga liv (hahaha)
SvaraRaderaKram /Kerstin
Personligen är jag helt övertygad om att min avsky för all odontologisk verksamhet som rör min person bottnar i två saker:
Raderaa) skoltandläkaren, som var en sadist av guds nåde
b) tandställningen och allt vad den medförde, som jag dessutom fick alldeles för tidigt (därav återgången till "fallfärdig gärdesgård")
Det båtar föga, att även jag får klapp på axeln och guldstjärna i kanten för mina välskötta tänder. Motviljan och obehaget är ändå permanent. Även om jag intellektuellt kan övertyga mig om motsatsen rår jag inte över psyket, för ovan nämnda upplevelser sitter tydligen alltför djupt rotade :o/
Nuförtiden känner jag mig sällan vacker, varken ut- eller invändigt. Men vissa dagar är bättre än andra. Det finns glimtar av ljus även i en svartvit självbild utan påtagliga högdagrar ;o)
Där fick man en glad nuna mot sig när man klickade in sig här...trevligt, trevligt!! :-)
SvaraRaderaGrattis!
Steffe
Omväxling förnöjer! Kärringen är inte sur precis hela tiden. Bara nästan ;o)
RaderaBara att slappna av hos tandläkaren, det var annat förr när man var barn.
SvaraRaderaJodu! Skoltandvården - eller andra under barndomen gjorda tandläkarbesök - är grundbulten till mången undermålig tandhälsa.
RaderaSett i backspegeln är det svårt att begripa att det faktiskt gick till som det gjorde, t.ex. med kilar intvingade mellan käkarna för att få ungen att hålla käften öppen. Snacka om omvänd pedagogik!
Tandläkare är nåt jag gärna slipper. Brukar säga att jag hellre föder barn än går till käftis. (Det är inte därför jag har sex barn, men ändå..) Men för några år sedan när min förra tandläkare hade mage att gå i pension var det bara att ta sej i nackskinnet och leta upp en ny. Och ÅHHH vad trevligt det är att gå till tandläkare idag! Han är genomgo, har världens vackraste ögon och är inte snål på bedövningen! Attan bara att jag numera äntligen fattat att sköta tänderna bättre så det blir bara att träffa mjukisen en gång om året. :/ ;)
SvaraRaderaVad gjorde hygienisten med dina gaddar för att få dom så vita? Jag skulle vilja göra nåt liknande men är rädd att få ilande tänder av tex blekningsmedel.
Pipi
Det är med tandläkare som med gynekologer: man bör se till att man i god tid byter ner sig i åldrarna, så att man hinner köra in sig på en yngre årsmodell medans tid är. Tandläkare/gynekologer bör som princip inte få ha den dåliga smaken att pensionera sig eller avlida förrän man själv hunnit med det sistnämnda!
RaderaBeträffande vitheten ska du inte låta dig luras av bilden. Dels är den överexponerad från början och dels har jag ljusat upp alltsammans, för att få till en glättigare känsla.
Vita är mina tänder nog, men inte fullt lika kritvita som på foto ;o) Något blekningsmedel använder min hygienist inte, utan helt vanlig polering. Men så har jag förstås den turen, att min emalj är av det vita slaget. Förresten tycker jag att alltför vita gaddar - som på min bild här - bara ser onaturligt ut, och detta överdrivna resultat lär man ofta få när man bleker.