SEDAN IGÅR RÅDER DEFCON 1 här i ”Rucklet”, då jag kunde konstatera att av min flaska med Slotts starka senap (vars bäst före inföll 2011) är det bara slut kvar!! Men Scheisse också!
Så typiskt mig, att som favoritsort ha en sån som inte saluförs på den här gudsförgätna ön. Men katastrof är det, oavsett den saken. Här måste med det snaraste företas en bunkringstur till grannlandet i väster, för utan senap bliver Livet outsägligt mycket torftigare. Eller är det kanske någon annan som är på väg i västerled, som kan tänka sig att ägna sig åt lite langning ..?
Något som däremot inte är slut är en plötsligt påkommen lust att baka. Häromdagen blev det en plåt chokladmuffins, igår en av mandelvarianten (1 dl av vetemjölsmängden byts helt enkelt mot mandelmjöl). Idag blir det kanske en sats till, för det är ju bra att ha något gott i frysen när suget slår till :o)
Lusten att göra mera av spikband kvarstår. Eftersom jag fått en beställning på en fågelfodersfär har jag nu försett mig med mer material. Numera gör jag skäl för det tyska ordet Mutter på fler sätt än ett ;o) Sedan igår kan jag dessutom stoltsera med eget kundnummer i ”bultbutiken”. Det ni!
Att pojkarna bakom disken dessutom var rätt impade av mina metallkonstruktioner à la tant, och verkligen gick igång med skjutmått och stort engagemang, är lite kul. Det är alltid trevligt när man som kvinna inte behöver känna sig som en fetlagd katt bland en massa slimmade hermeliner de gånger man klampar in på traditionellt manliga revir. All heder åt dessa gossar!
Och igår blev kvällen så mörk att jag kunde provköra ljussfären, upphängd i köksfönstret. Jo, jag är nöjd och gillar intrycket. Vete fan om jag målar den heller? Kanske lägger jag den i en hink med saltvatten istället, för att få den att rosta riktigt tjusigt. Och så lack ovanpå det.
Sfären måste dock hängas i t.ex. en metallkätting eller något annat värmebeständigt material, eftersom nordpolen blir rätt varm när ljuset brinner. Men det är ju samma sak med alla ljuslyktor av metall, så det ser jag inte som något problem.
Det var ju jätteroligt att du redan fått en beställning på en spikbands-sfär!
SvaraRaderaOch jag förstår precis vad du menar med att känna sig som en katt bland hermelinerna på typiskt "manliga" ställen! Men man blir faktiskt ganska ofta glatt överraskad när man någon gång slår sig i slang med personalen...
Här är fortfarande stekhett och snustorrt, puh!
Kram, Monica
Jo, nog händer det ibland att det glimtar till, men alltsomoftast är det dessvärre fortfarande mer vanligt att man som tjej i Do It Yourself-träsket blir betraktad lite grann så där von oben.
RaderaI dessa jämlika tider, bevars!
Att det sedan finns exemplar med XY-kromosomer som är födda med tummen fastvuxen annorstädes än vid handen, det tycks övriga av samma sort sväva i total ovetskap om. Pfft! Jag vet många fruntimmer som är låångt mer händiga än sina karlar. Men den lilla finessen ska man helst tala väldans så tyst om.
I dessa jämlika tider, bevars!
HAha, jag har en granne som äger en fädernegård långt uppe i Lappland. När hon kliver in i den kombinerade järnaffären-spritbutiken där, är hon helt osynlig för byns män som står där i samlad tropp försjunkna i viktiga diskussioner.När hon sedan har oförskämdheten att öppna sin mun och fråga efter fiskeredskap tittar de förvånat bakom henne mot dörren för att möjligen se om maken är på väg in så de slipper tala med ett fruntimmer.Nu är sorgligt nog maken avliden sedan några år, så till sist blir de tvungna att inse att det är den lilla "Stockholmsdamen" som ska ut och fiska.
SvaraRaderaKRam /Kerstin
Och av någon märklig anledning associerade jag per omgående till den oerhört ruggiga spelfilmen "Jägarna" ...
Radera(... samt blev påmind om att jag borde skämma bort min gamla rulle med en översyn + kanske rentav ge mig ner till stranden någon kväll, för att med lite tur håva åt mig en lagom stor middagsgädda.)