Vad jag däremot fick uträttat igår, var uppskrubbning av det vitmålade utemöblemanget på terrassen. Efter ett möte med rotborste och diskmedelsvatten ser det nästan ut som jag har köpt nya möbler för året. Men tänk, att det skulle hinna gå en hel vecka in i juli innan jag fick detta gjort!
Knäna knorrar dock och säger sig inte förstå varför det skulle vara nödvändigt. Det är ju ändå på dynorna man sitter, påstår de. Korkade knän!
När jag nu en gång hade halat upp vattenslangen på terrassen passade jag på att skämma bort några av mina större krukväxter med en dusch. Däribland cliviorna, vars långa, av damm gråsilvriga blad plötsligt antog en helt annan nyans, en grön. Jag gillar insatser som ger väldigt synliga resultat! Därmed underförstått att regelbunden veckostädning inte är min grej, so to speak ;o)
Sent, sent på kvällen hörde jag det knastrande ljudet av bildäck på gårdsgrus. Det var gode vännen W, som rullade in på gården med trunken full av pinfärsk sik. I skymningen genomfördes sedan en ”ekorrskinnsaffär”: ett stycke vacker fisk – rensad, fjällad och klar för köket – mot en liten påse färska rot- och grönsaker. Inte så dumt, huh?
Så idag blir det matlagning på riktigt, som omväxling till mackorna, som allt mer frekvent förekommer till såväl lunch som mellanmål och middag. Gud, så gott det ska bli med foliekokt sik!
Sen måste jag bara få visa den helt P.E.R.F.E.K.T.A naturskiva av röd granit, som väninnan S snubblade på i skogen och vänligen överlåtit på mig.
En ny baksten! Härligt, för den nuvarande – även denna i granit – är onödigt tjock och tung. Den nya är bara mindre än två centimeter tjock och väger hanterliga 4,6 kg. TACK ♥!
Sylt och sik och stenskiva - du hinner mycket på en dag!
SvaraRaderaKram, Monica