Metamorphosis Ruckeliensis

SOM UTLOVAT ETT bildsvep över ”Rucklets” utveckling sedan sen­som­maren 2005. Imorgon har jag tänkt toppa det med en hög ny­tag­na bil­der, som visar hur dagsformen på gården är.

***
Vid köpet: flagnande urblekt gult med vita knutar och med en fallfärdig garagepåbyggnad med ovanpåliggande, livsfarlig terrass. Trädgården vildvuxen till djungelaktiga proportioner och mot vägen kringgärdad av ett fruktansvärt, så gott som ruttet staket. Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle lätta på lädret för att köpa detta – men jag såg en po­ten­tial.

I samma stund köpebrevet var undertecknat i juli 2005 var jag där med kofoten och började riva terrassen och det vingliga staketet. Inte långt därefter, i samband med att det grävdes ner dräneringsslang runt huset, revs den ruckliga garagetillbyggnaden med buller och bång.

2005 och 2006 gick den mesta tiden åt till invändig renovering, och på bottenvåningen byttes ett meningslöst fönster ut mot en ny dörr mot gården. I trädgården handlade det mest om att såga och gräva för att rensa upp i röran. Det blev mycket ris de åren.

Våren 2006 anlades en friväxande häck av kopparhäggmispel där det rivna staketet stått och längs tomtgränsen mot öster började jag ett flerårigt projekt att pö om pö plantera en häck av Spirea salicifolia med rotskott från exets trädgård.



Under våren/sommaren 2006 byggdes utrymmena för bastu/tvätt­stu­ga och oljepanna om helt och hållet. Den gamla oljetanken, som var placerad i ett eget rum, byttes mot en mindre i plast, som inte helt utan besvär gick att klämma in i samma utrymme som den nya pannan. Det forna tankrummet blev ett välbehövligt källarförråd.

Våren 2007 byggdes där garaget tidigare stått en ny, så pass vidlyftig terrass att det under den är gott om plats för förvaring av diverse ”gårdsbråte” och på vintern även för bilen. Nu infann sig äntligen tid att börja göra något åt trädgården också.

Ett grönsaksland hade grävts redan året före, men nu var det dags att förverkliga en annan plan. Jag spadgrävde alla ytterkanter till blivande grus­pla­nen och -gångarna, men res­ten överlät jag klokt nog på en gräv­maski­nist. Vips var min vision omsatt i praktiken, med bara några timmars jobb en lördagseftermiddag! I samma veva flätade jag kanter till min nuvarande äldsta rabatt.



2008 stod jag inte längre ut med att se den anskrämliga fasaden utan investerade i en Speedheater och satte igång. Som tur var behövde jag bara skrapa ena långsidan och södra gaveln helt ren från gammal färg, de två övriga sidorna klarade sig med ”punktvis färgborttagning”.

Det var inte helt lätt att hitta rätt grå nyans, men efter några prov­burkar satt den, tonen jag ville ha. Det grå valde jag att kombinera med vinröda knutar och foder.

Den första rabatten med kant flätad av sly fick sällskap av en till.



2009 började det arta sig på gården och en tredje rabatt i anslutning till den grusade planen tillkom. Någon egentlig plan hade jag inte för trädgården, och har det fortsättningsvis inte. Mitt förhållningssätt är väldigt ad lib till sin beskaffenhet; det som dyker upp nå­gonstans ifrån och behöver grävas ner hamnar oftast där det ham­nar. Flytta på gre­jor kan man alltid.

2010 började det se riktigt propert ut och mångt och mycket hade hun­nit börja växa till sig. Det var hög tid att vattenskottsröja i frukt­trä­den som grovbeskurits redan våren 2006, men det fick anstå ytter­li­gare ett år. Det var mycket roligare att anlägga två nya rabatter, en vid infarten och ytterligare en i anslutning till den grusade delen av innergården :o)



Från 2011 visar jag inga bilder alls i det här sammanhanget. Den som är intresserad kan klicka på etiketten ”Trädgård 2011” här till höger och kika på vad som tilldrog sig då. Den största förändringen var till­komsten av Glaspalatset, mitt hett efterlängtade växthus. Och det är ut till det jag nu ska gå, för att vattna tomater, gurkor och frösådder.

Mer bilder från trädgården från 2008 och framåt finns under respektive etikett här till höger.

---

TRÄDGÅRDSNOTERING
Igår planterade jag purjo, som jag inte dragit upp själv utan köpt som stick­lingar. För 0,30 euro/st är det inte värt att driva egna, eftersom purjo är ganska trögstartad. Samtidigt satte jag ut några av mina egenhändigt upp­drivna fänkålsplantor, men lämnade av experimentella skäl merparten kvar på tillväxt i växt­huset.

Spenaten jag sådde tidigare har inte behagat gro överhuvudtaget, så jag petade ner en ny rad med andra frön. Går det så går det.