måndag 2 juni 2014

”Finns det hjärterum så finns det stjärterum”

INGET KAN VARA mer missvisande än det flåshurtiga ordspråket i rub­riken. I alla fall inte här i ”Rucklet”. Är det något vi har gott om är det ont om svängrum, även om läget sakta men säkert förbättrats sedan inflyttningen i december 2005.

Men att det skulle dröja ända till nu innan jag fick till stånd ett högt och smalt skåp till mitt mikroskopiska kök det hade jag aldrig kunnat tro, eftersom jag dagligen och stundligen skurit tänder över att vara tvungen att rulla undan ett till skänk modifierat, 85 cm brett slagbord för att slippa in i frysen.

En tur till Emmaus byggretur resulterade i slutet av förra veckan i ett 40 cm brett, 30 cm djupt och 135 cm högt köksskåp med vitrindörr. Benen, från någon annan begagnad möbel och som jag fick på köpet, ändrade skåpets karaktär helt och hållet. Nu ser det ut som det ska, förutom att jag borde måla det. Men med den hastighet som jag numera får saker till stånd ... tja, då blir det väl om ytterligare åtta-nio år ;o)

På samma resa fick jag dessutom åt mig två små, vita melaminskivor; länge behövda extra hyllplan till högskåpet i badrummet. Och hu, så jobbigt det var att få till den saken då! *ironi*

Inte så dumt, va? Jag funderar faktiskt på att måla det i samma knallröda ku­lör som köksstolarna har. Bara för att. Fast ett vitmålat skåp gör ju förstås mind­re väsen av sig.

2 kommentarer:

  1. Fint! Vilket snyggt skåp och ännu finare blir det när du målat det! Varför inte rött, det är ju ändå annorlunda än e vanliga köksskåpen?
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  2. Visst är det lite skrämmande hur snabbt man vänjer sig vid diverse olägenheter på hemmaplan.Varför alltid behöva flytta på tre grejer för att komma åt den fjärde osv. Nu blir det andra bullar i Ninas kök!!
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!