Här var’e tillökning!

DET GÅR HETT till här vid ”Rucklet” just nu. I holkarna är det full rulle, igår drullade det två nyss flygga, duniga kråkungar omkring på moss- & gräsmattan och ”i spenaten” jobbas det för högtryck med att säkra arternas fortbestånd.

Grannen R gräver i sin träd­gård så det står härliga till. Kirskålen ska bort och som en positiv bieffekt spiller det över ädlare saker på mig. Redan tidigare i år fick jag en namnlös, rosa pion av honom och den har fått sällskap: en blå respektive en vit klematis, en vit, likaledes namnlös, doftande pionsort med en rotklump stor som ett barnahuvud och – det bästaste bästa av allt – en DILLPION!!

Den sistnämnda slokar dock betänkligt med huvudet, så vi får väl se hur det går med den flytten. Plantor av tremastarblomma har jag ock­så blivit lovad, så det blir mera grävning även för undertecknad.

Den blå klematisen (någon som vet namnet?) formligen forsar upp längs farstubron hemma hos R. Å... så vill jag ha det vid ”Rucklet” ock­så! Uppåt terrassen ska den klättra hos mig. Den vita – även denna utan namn – ska få samsas med rådhusvinet om det döda lärkträdet.

I pallkragarna växer det med önskvärd fart nu när det väl kommit igång. Och tänk, igår kunde jag skörda de första majrovorna! Skivade lövtunt och marinerade ungefär en halvtimme i saft och lite rasp från en halv citron, olivolja, salt, peppar och timjan blev de ett fräscht till­behör till laxbiten och nypotatisen.

Den vita ”klumpen” högst upp på tallriken är mitt livs första, egen­hän­digt tillagade, pocherade ägg. Perfekt blev det inte, men det funkade i alla fall :o)

PS. Imorgon tänker jag ha loppisen öppen igen. 18:00-20:00 är det som gäller.

Edit 05.06.2014:
Den blå klematisen skulle möjligtvis kunna vara en svensk atra­ge­ne­sort från 1950-talet som heter 'Cyanea'. På bilden jag hittade HÄR är det i alla fall väldigt likt.