Festliga förberedelser

DET LYCKADES ÄNDÅ! Tack vare att vädret har vänt efter det för årstiden avvikande regnet blir det till kvällen helt otippat tre stycken stora marschallhållare av is. Plus fem, sex mindre för värmeljus, där Lindahls större modell av burkar för turkisk yoghurt fått fungera som gjutformar. Om makterna är med mig och jag lyckas ställa in kameran på rätt sätt ska jag naturligtvis försöka få till lite bilder av ”Rucklets” trädgård i all sin nyårsprakt.

Och så är kvällens meny slutligen spikad:

Förrätten blir en avokadohalva fylld med en röra bestående av finhackat hamburgerkött och naturell färskost smaksatt med riven pepparrot, svartpeppar och några droppar citron. Fantasi­löst? Japp. Men ett säkert kort som är enkelt att tillaga, plus att kombinationen av ingredienser passar bra till vinet jag valt.

Till varmrätt kommer jag att servera portionsbitar av färsk laxfilé, tillagade i ugnen i gott sällskap av lite purjolök, en aning citronsaft, havssalt och svartpeppar. Serveras med pressad potatis och en förföriskt god vittvinssås, som bl.a. innehåller finhackade, nypillade räkor. Och som grönsak blir det morotsslantar – tillredda på mamma Heidis vis, kokta al dente med en klick smör, lite salt, några varv på svartpepparkvarnen och en nypa socker – blandade med gröna ärter.

7,95 på Alko.

Till båda rätterna blir det en prisvärd, por­tu­gi­sisk vinho branco: Serras de Azeitão. Det är torrt med mogen citruston och hög syra; torde funka bra med den feta fisken och gräddi­ga såsen, som ju innehåller rätt mycket syra den också.

Efterrätten har herr K lovat tillhandahålla. Det enda jag vet, är att det blir en tårta, efter­som han hade födelsedag den 29.12. Till denna blir det kaffe och konjak, och det senare består fröken P med. Hon fyllde f.ö. år den 25.12, så i och med att dottern min blir tretton den 7.1 blir det idel födel­se­dags­barn runt bordet denna nyårsafton. Undertecknad själv undantagen, förstås.


Nåväl, före jag lämnar bloggandet åt sitt öde denna morgon vill jag passa på att tacka alla som ids läsa mina utläggningar; till min förvåning och förtjusning verkar ni bli fler hela tiden. TACK!

Om jag får ha min relativa hälsa i behåll – och om inga mass­pro­tes­ter in­kommer – kan jag där­för med­dela att jag defi­nitivt har för avsikt att fortsätta på den inslagna linjen även under 2010. Men nu go’vänner, nu är det dags att skala räkor och koka såsbas!