Människa eller mula?

”Nästan hemma ... nästan hemma ... nästan ...”

ATT DUBBLERA SOM pack­åsna, det är nog kvinnans lott det. När jag igår efter­mid­dag, hurtig så in i bängen, krängde på mig ryggsäcken och traskade iväg för att ”göra två flugor på smäl­len” – det vill säga göra mina uppköp i kombi­nation med en stär­kan­de promenad – tänkte jag mig inte för. Som vanligt.

Förvisso var varorna på min ursprungliga inköpslista såväl få som lättviktiga, men så gick det som det brukar och på hemvägen vägde bagaget drygt nio kilo och bestod av följande:

- min plånbok; väldigt tom och inte så tung
- 0,7 kg havregryn
- 0,7 kg rimmad grislägg
- 1 kg torkade ärtor
- 1 kg morötter
- ett halvt vitkålshuvud
- en halv rotselleri
- ett rejält granatäpple
- ett tiopack ägg
- en glasburk med 200 g pulverkaffe
(+ ett runt fat av nysilver, som liksom lite oplanerat råkade fastna i mina fingrar när jag passerade Ann-Gerds Antik på vägen ...)

Nota bene: jag köpte inte knäckebrödet som de facto stod på listan. Jag måste antagligen ha tyckt att det vägde alldeles för lite *überironisk* Och jag var garanterat ett par centimeter kortare när jag kom hem än när jag traskade iväg.

Det här får mig att tänka på hur mycket man kånkat i sina da’r. Om jag backar filmen sisådär tolv år, till tiden då A var runt ett, blir jag kallsvettig av tanken. Då var det ännu mer livsmedel att kånka på (familjen var liksom större på den tiden) ... plus en rejält väl­närd ettåring utan tillstymmelse till talang för långpromenader ... plus att samtidigt lyckas hålla ordning på två jyckar i två skilda koppel. Kaos är bara förnamnet.

Men vad säger detta om oss kvinnfolk? Är vi helt enastående eller är vi bara korkade, som dagligdags och mer eller mindre god­villigt utsätter oss för sån’t..? Nå, strunt samma egentligen. Jag är bara tacksam över att den tiden är förbi, för nio kilo käk är väl just precis vad jag mäktar med nuförtiden.

Kålen, sellerin och morötterna köpte jag förresten i ren glädje över min nya, fina mandolin. Skiva, riva och strimla har plötsligt fått en helt ny mening, så jag kommer antagligen att drabbas av rot- och grönsaksförgiftning innan vintern är till ända. Men det kunde vara värre.