Nu SKA jag bli inspirerad!

Solveig är visst på semester ...

MÅNDAG IGEN, OCH nu jädrar i min lilla låda är det dags! Idag ska jag sätta tänderna i mitt manus om ”Solveig”, 60+ och lev­nads­glad, igen. I alla fall i så måtto att jag ska skriva ut den bunt med kapitel som redan är klara. Hon har liksom glidit lite ur mitt grepp hela ”Solveig”, och stundtals befarar jag att inspi­ra­tionen – som initialt forsade fram som en glittrande vårflod – följde vän­nen Peter i graven. Vi får se vad en genomläsning kan åstad­komma ...

Om jag kommer igång med skrivandet igen kommer bloggen att bli lidande, det är då säkert. Jag hinner nämligen inte med båda. Eller rättare sagt: Hinner gör jag säkert, om jag gör som jag brukar: bränner ljusstumpen uppe, nere och lite på mitten. Men det tän­ker jag inte göra. Inte en gång till. Fokus, det är vad det handlar om, och från och med idag ligger detta på mitt ”riktiga” för­fat­tande.

För den skull lämnar jag självfallet inte bloggen helt åt sitt öde; den har ju för tusan liksom övertagit min dagboks fallna mantel! Men ni, kära bloggäster, kan se fram mot en positiv spin-off: mina inlägg kommer med stor sannolikhet att bli både kortare och färre.

Klockan drar mot åtta. Nu är det dags för en balja kaffe, en cig un­der köksfläkten och därefter en dust med laserskrivaren.

Beware ”Solveig”, here I come!

PS. Hur etiskt är det förresten att en jurist som helt nyligen före­trätt en part i en vård­nads­tvist är den som tar hand om bo­upp­teck­ningen efter motparten i tvisten, då denne avlidit? Jag är inte juridiskt kunnig, så enligt lagens mening kanske det är helt i sin ordning, men sett ur ett moraliskt perspektiv tycker jag san­ner­ligen att det stinker gammal soptipp om upplägget ...