tisdag 23 mars 2010

Flipprandets förbannelse

JAG SITTER HÄR med min frukost (det är den på bilden) och begrundar Monkans kommen­tar på mitt före­gående inlägg; framför allt hennes undran om hur jag hinner med allt. Denna fråga tarvar sannerligen ett visst mått av genomtänk, eftersom jag själv för det mesta tycker att jag inte hinner med någonting. Tycker, säger jag, för jag vet ju att det til syvende og sidst är en massa man gör under ett dygn.

Har ni någonsin roat er med att föra bok över precis allt ni företar er under en dag? Om inte: gör det! Det är hälsosamt, för när kvällen kommer kan man konstatera att det förekommer en vansinnig massa verksamhet; småsaker som man inte tänker på, men som vid en slut­summering blir ett flertal timmar.

Men att det är svårt att låta bli att flippra, det har ni väl märkt? Flipprar gör man när man sätter sig i rörelse från punkt A mot punkt B med ett särskilt syfte, men på vägen får ögonen på det ena och det andra som pockar på ens upp­märksamhet.

Flipper kan vara en filt som behöver vikas ihop och hängas över soff­ryggen, ett torrt blad på en krukväxt som måste tas bort eller en bib­lioteksbok som inte ska ligga kvar i köket utan i hallen, för att inte glömmas vid nästa tur till stan. Man studsar helt enkelt runt som stål­kulan i ett flipperspel innan man ”går i mål”.

Medan jag gick i KBT-terapi fick jag en gång som uppgift att göra en enkel planritning över min bostad och sedan dra linjer för hur jag rörde mig i rummen de första timmarna på dagen. När jag lydigt ritat in den första timmen såg papperet ut som en gps-karta över en galen flugas planlösa virrande instängd i en glasburk. Tidsmässigt innebar det att sträckan mellan A och B, cirka tio meter, kunde ta över en timme i anspråk. Skrämmande är bara förnamnet.

Numera försöker jag aktivt träna bort mitt ”spelberoende”, men det är ingen lätt match. Skitsvårt, helt enkelt. Att bryta mönster man följt i ett halvt sekel kräver sin kvinna – eller man. Och eftersom gårdagen var en extremflipprig dag, tänker jag idag inte göra många knop.

[Men att låta bli dammkorvarna i vardagsrummet kommer att bli lika kämpigt som att få en narkoman att avstå från sitt heroin.]

12 kommentarer:

  1. Det var intressant...att göra planritning och sedan göra "fylleriövningar" för att se hur man traskar runt. Jag tycker mest att jag flipprar mest hela tiden medan man ska ta sig mellan A och B. Igen dum idé att föra bok över sina göromål.

    SvaraRadera
  2. Testa! Du kommer att bli chockad.

    Och när det gäller att föra bok: Allt ska med, precis ALLT. Typ: "lagat en macka", "tagit ut soporna", "plockat undan efter maten" osv. Det där som man tycker är ingenting är plötsligt jävligt mycket.

    SvaraRadera
  3. Vågar absolut inte prova detta!!! Man kan bli alldeles utmattad av att veta hur det ser ut...*ler* Bäst att jobba på o inte fundera över det här ;)
    Ha en glad dag!

    SvaraRadera
  4. Nä, du har nog rätt. Men om man redan är utmattad är det här ett utmärkt sätt att komma till insikt om varför :o9

    Hoppas det går bra med din sömnad och att armen läker som den ska!

    SvaraRadera
  5. Det du kallar för "flipprande" är faktiskt exempel på att kvinnor har större koordinationsförmåga än män. De kan bara koncentrera sig på en sak i taget, kvinnor på tusen. Annacarin

    SvaraRadera
  6. Kan nog så vara. Jodå det går fint med sömnaden. I brist på blommor ute gjorde jag också ett blommigt "överdrag" till "gipsarmen" *fnissar*. Det blev fint faktiskt, annars är det sidenklänningar som gäller nu.
    Ha det fint ;)

    SvaraRadera
  7. Agneta:
    *rågarvar* Rätt länge trodde jag detsamma, men sedan insåg jag att detta flipprande är något jag förvärvat under årens lopp.

    Annacarin:
    Sant, men det kommer i allmänhet en gräns när sakerna blir för många. Därvid tror jag männen är bättre rustade, de med sin förmåga att ta en sak i taget (generaliserar så jag blir blå i nyllet). Man blir lätt yr i mössan av att hålla trittinitton bollar i luften samtidigt, i alla fall blir jag det. Numera.

    Annamon:
    Tack i himlen att jag slipper halkigt siden! Just nu håller jag på och syr axelremmar och infodringar till mina virkade väskor. Illa nog, för sömnad är som bekant inte min favoritsyssla. Fanns du på närmare håll tror jag att jag skulle hyra in dina tjänster ;o)

    SvaraRadera
  8. Hej, hej!!
    Jag har sett "stjärnkraft" flera gånger ute på bloggarna...
    Men aldrig blivit färdig att kika in och se vem det är?

    Men nu har jag sett. Och läst. Och skrattat och nickat och gått och fyllt på min kaffekopp och läst igen!!

    Vilken härlig blogg du har!
    Hoppas det var okej att jag la till mej själv som "följare" med en gång?
    Det är jag i jeansen...Jenny.

    Du är så välkommen in till mej också om du har lust.
    Jag kommer nog inte att kunna hålla mej härifrån...(:

    Ha en fortsatt bra kväll!!
    Jenny

    SvaraRadera
  9. Hejsan Jenny och välkommen till skärgården!

    Det är alltid roligt med nya följare, så jag uppskattar absolut anblicken av dina jeansben *flinar*

    Hoppas att du åtminstone alltemellan ska hitta något inlägg som faller dig på läppen; jag bloggar om precis vad som helst, som du kanske har märkt.

    SvaraRadera
  10. Att Flippra verkar kul. Det har jag aldrig hört talas om.
    Men jag skulle hoppa över momentet men planritning och dra linjer.
    Jag snor ett garnnystan istället och låter garntråden släpa efter mej. Då ser man ju direkt var man har varit och hur många gånger man gått över en viss tröskel. *Smart eller hur?*

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!