Detta med årstidsväxlingarna och väderomslagen är trots allt tjusningen i att bo på våra breddgrader. Jag skulle aldrig kunna bosätta mig t.ex. i Kalifornien (som min bror), där vädret – om man generaliserar lite – bara varierar mellan mycket varmt och lite varmt. Dödstråkigt. För vad skulle man då ha att klaga på och tala om..? *garvar*
På tal om något helt annat, så kan jag informera om att jag sedan igår inte bara har ”engelska sjukan”, som jag ordat om tidigare. Nu har jag dessutom fått ”skörbjugg”! Labsvaret för provet för c-vitamin har äntligen kommit, efter en dryg månad. Och se på fan, ligger inte också det alldeles för lågt! 15 umol/liter lyckas jag prestera, där referensvärdet är 23-114.
Ja, ja, det är väl bara att ta skeden i vacker hand och acceptera att man börjar bli slut som människa. Men detta ger jag faktiskt blanka tusan i idag, när vädret är som det är! Nu ska fossingarna i blöt och sen får de komma med ut på långpromenad. Det är väl bäst att passa på medan man ännu orkar ;o)
Min diagnos är att dina kroppsliga problem har en släng av hypokondri.
SvaraRaderaNu när du finkammat alla loppisar och secondhandbutiker på hela åland i jakt efter "mannen", börjar du leta bak svängdörrarna på sjukhusen.
Du kanske skulle plocka fram danspjucksen i alla fall...;-))
Men är du sjuk på riktigt kan jag tipsa om tre bra läkare;
De heter Naturen, Tiden och Tålamodet (allt enligt ordspråk från skottland)
Det där var en både elak och onödig kommentar, vet du vad. I tio år har jag fått strida mot diverse förståsigpåare som hävdat i sten att "Du är bara lite deprimerad, lilla vännen. Här, ta en näve lyckopiller så börjar du snart må bättre!"
SvaraRaderaÄnda sedan ruta ett har jag hävdat motsatsen och sagt att det garanterat finns en somatisk förklaring till det de vill diagnostisera som "utbrändhet" eller "depression". Jag är faktiskt glad över att min nuvarande läkare är en sådan som lyssnar och tar lab-prover istället för att skriva recept. Därmed har hon - förhoppningsvis - kommit grundproblemet på spåret!
Att av någon som de facto inte känner mig bli etiketterad som hypokondriker gör mig ärligt talat skitförbannad. Men det var väl förmodligen din avsikt med kommentaren ovan.
Jo, för övrigt är min läkare kvinna. Och nej, jag har ingen dragning åt det hållet.
SvaraRaderaDå har jag trampat i klaveret och ber tusen gånger om ursäkt.
SvaraRaderaHoppas du godtar den.
Inte bara i klaveret, Göran. Du står dessutom med andra foten i bastrumman och har fastnat med fingrarna mellan strängarna på elgitarren.
SvaraRaderaOrsaken till att jag överhuvudtaget bloggar om min "krämpor" är att jag hoppas att det kan hjälpa någon annan. Jag ger mig nämligen den på att världen idag är full av människor som frikostiga medicineras med antidepressiva läkemedel trots att de ingalunda har några psykiatriska problem. Medicinering gör kanske att livet känns lite lättare (det gör det för de flesta om man drogas till couldn't care less-stadiet), men själva grundproblemet har ju inte blivit behandlat. Den antidepressiva behandlingen är m.a.o. enbart symptomatisk och roten till det onda finns kvar.
I motsats till många andra har jag förmånen att vara verbal, ha en viss medicinsk skolning och en tillräcklig envishet för att inte buga och bocka inför Farbror Doktorn och utan att ifrågasätta lydigt gapa och svälja. Om det jag efter ett årtiondes (!) strid har lyckats uppnå kan gagna någon annan ser jag det som snudd på min skyldighet att dela med mig av mina erfarenheter.
Din ursäkt godtas, men med viss tvekan, eftersom jag anser att man bör akta sig rysligt noga för att döma andra; en regel som är viktig att hålla i minnet, inte minst i "umgänget" ute i sajbervärlden.
Brist på C-vitamin har jag aldrig hört talas om. Kan man inte "äta" bort det? Apelsiner, vitkål och annat. Annacarin Nu kom jag på att jag VISST har hört om C-vitaminbrist. Det leder ju till skörbjugg. Det medicinerades förr bland sjömän med limejuice. Det var något engelskt snille som kom på det och det var därför som engelsmännen kallades för "limes", uttalat "lajmis". A
SvaraRaderaJo, man kan säkert "äta bort" en lindrig brist, men det är där som skon klämmer. Här i "Rucklet" äter vi strimlad vitkål i sådana mängder att pizzeriorna gråter över råvarubristen. Och morötter köper jag kilovis varje vecka, kiwifrukter när de finns till bra pris och äpplen, äpplen och mera äpplen. Fast citrusfrukter blir det inte så mycket av, eftersom A (dottern) är allergisk och jag själv inte är så jätteförtjust i sådana.
SvaraRaderaSå doktorn skrapar sig i huvudet, har bett att få läsa på under veckoslutet och höra av sig på måndag. Hon förstår inte alls hur det kan vara som det är, med tanke på hur mycket färska frukter och grönt som ingår i vår normalkost.
Jag känner mig lite partisk här då du och jag är vänner, men jag måste få säga en sak: som hypokondriker så nojsar man men väl hela tiden om sina krämpor, och det gör inte du, tvärtom! Jag tycker jag är gnälligare med min astma. Jag tycker personligen att man får saklig information om dina krämpor, både här på bloggen och hemma vid fikabordet, och maken till positiv och humoristisk människa har jag inte träffat, fast hälsan vacklar. Sen tror jag uppriktigt att Göran inte riktigt menade så illa som det kanske lät, och har man den goda smaken att be om ursäkt så ska man försöka ta den. Men, det låter faktiskt konstigt med C-vitamin brist i ert hus, för maken till vitkål och kiwi har jag aldrig sett! Pepp pepp nu vännen!
SvaraRaderaJa-ja, karlfan (det är alltså du det, Göran) är ursäktad, även om jag fortfarande känner mig harmsen.
SvaraRaderaMen nu lägger vi ner den biten. Jag har inte tid att häcka här vid bloggen och gaffla för här måste strimlas mera vitkål!
*ler med hela garnityret, emedan man bör passa på innan skörbjuggen tar det*
Ja äntligen har vi sol, varm och underbar vårsol så det droppar från taken och vårkänslorna infinner sig.
SvaraRaderaDet finns ju dom som inte kan tillgodogöra sig vissa saker.Din kropp kanske inte tar upp c.vitamin.Jag pressar ibland citron å dricker som det är,surt men gott.Tar pressad vitlök i en sked fil ochså ibland.Det är medicinkur det.
SvaraRaderaMagnolia:
SvaraRaderaPå tal om takdropp så försökte jag idag fånga en fallande vattendroppe på bild. I och med det vill jag bara utbrista i följande: "Tack i himlen för att digitalkameran har uppfunnits!" Jag tror jag tryckte av 20-30 bilder innan jag till slut lyckades med en.
Anonym:
Ren citronsaft ... *brrr* Men vitlök rätt upp och ner, det är gott! Det fanns en tid när jag tyckte att en knäckemacka med skivad vitlök var bland det godaste man kunde käka. Riktigt så överdriven är jag inte numera, men odlar och äter vitlök i rätt ansenliga mängder. Men så är jag sällan förkyld också :o)
[Avsaknaden av förkylningar beror förmodligen på att ingen vill komma i närheten när man knaprat av vitlöken. Smällar man får ta ;o)]
Dricker du mycket te och kaffe? Är inte de dryckerna kända för att hindra vitaminerna från att fastna där de ska?
SvaraRaderaTja, jo, visst dricker jag kaffe, men inte i sådana kopiösa mängder att det skulle förklara ett så här uselt värde. Men jag fick mejl från doktorn idag, som har en teori om att många års grav stress är orsaken, i och med att C-vitamin är ett s.k. stressvitamin. Vid ökad stress bör intaget av vitaminet ökas, vilket jag inte vetat om (hur många vet det?) och följaktligen inte heller gjort.
SvaraRadera