LÅNGT INLÄGG Polisanmälan? Eller kanske en stämning?

KAN MAN POLISANMÄLA en juridisk person, i det här fallet ett för­säk­ringsbolag? Det borde man väl kunna???

Vid det här laget är jag fullt beredd att vidta en sån åtgärd och lämna in en anmälan om mångårig psykisk tortyr. Eller stämma dem för egen­mäktigt förfarande med mina pengar eller något sånt.

Pga det som med ett paraplynamn kallas utbrändhet har jag i tio år valsat runt i psykvårdsvängen med ett flertal perioder med kortare eller längre sjukskrivning, i vissa fall mer eller mindre mot min vilja.

Under detta gångna decennium har jag konfronterats med ett flertal psykiatriker, av vilka ingen engagerade sig så pass att man ens tänk­te tanken att det eventuellt kunde finnas en eller flera ba­kom­lig­gan­de somatiska orsaker till mitt tillstånd. Inte förrän för ett knappt år sedan, när min då nya (och nuvarande) läkare skickade mig för kont­roll av vitaminstatus.

Häpp! Ser man på! Bottennivåer på både C- och D-vitamin uppdagas och jag sätts på hästdoser av desamma. Parallellt med detta har jag en underproducerande sködkörtel med en medicinering som är svår­jus­terad. Ena gången är värdet för högt, andra gången för lågt, med påföljd att jag konstant mår dåligt av än den ena, än den andra or­saken. Men frågan om varför jag har så usla vitaminvärden – på nivå rakitis (engelska sjukan) och skörbjugg – förblir outredd/obesvarad.

Nu, efter tio år, har någon icke namngiven pappersläkare ett par veck­or före innevarande intyg går ut kläckt den strålande idén att kräva en neuropsykologisk undersökning pga mina minnes- och koncentrationsproblem före denne fattar beslut rörande det senaste, omfattande läkarintyg för 22 euro min psykiatriker skrivit på Pensions-Alandias uttryckliga begäran. Fast på min bekostnad förstås, att be­talas från det överväldigande be­lopp om 644,50 euro (c. 5.920 SEK) jag har i s.k. rehabiliteringsstöd per månad.

Även de kostnader som uppstår i samband med den begärda un­der­sök­ningen ankommer det på mig att lägga ut för, att återfå ”mot upp­visande av giltiga kvitton”. Om undersökningen ifråga kunde göras här på Åland vore det sin sak, men nu pratar vi remiss till Akademiska sjukhuset i Uppsala, vilket innebär åtminstone en t/r-resa plus att jag väl måste få äta någonting under tiden jag är borta hemifrån.

Jahaja, säger jag, så hur var det tänkt nu då..? Ska jag informera lilla A om att det tyvärr inte blir aktuellt med något käk å ”Rucklet” den månaden, eftersom jag måste använda våra matpengar till annat? Är det det som är tanken? Kanske precis lagom till jul dessutom, och hennes födelsedag den 7 januari ...

Till saken hör också att jag i samråd med min läkare redan för cirka ett år sedan ansökte om rehabilitering. Då fick jag avslag, an­tag­li­gen av samma jä-la pappersnisse som nu, med motiveringen att jag an­sågs vara för sjuk. Nu, när de ekonomiska tumskruvarna tajtats till ännu lite mera och jag har ett företag som självdött under tiden, nu ordas det däremot om rehabiliteringsåtgärder!

Just nu är jag så [Varning! Inget för känsliga läsare!] ...
satansinihelvetesjävlakatastrofskitförbannad att jag faktiskt inte sko­jar längre! Låt mig upprepa: Går det att polisanmäla ett för­säk­rings­bo­lag??? I så fall ska det göras.

Min fulla, fasta övertygelse är som jag skrev till min läkare igår:

”Det som gör mig mest frustrerad och förbannad är att det som pågår är att Pensions-Alandia sakta och omständligt håller på att knuffa mig fram till det läge där jag blir tvungen att ansöka om utkomststöd – om jag nu inte före det har den goda sma­ken att kasta in veven pga en stressframkallad hjärtinfarkt el­ler väljer att helt sonika ta bort mig själv.

De skjuter m.a.o. över ansvaret på SAMHÄLLET (dvs skat­te­be­ta­lar­na), istället för att återbetala de slantar som de facto är MI­NA; pengar för min pension, som jag med blod, svett och tårar under hela mitt yrkesverksamma liv VIA LAGSTIFTNING tvingats överlåta åt någon annan att förvalta.

Nog f-n förstår jag varför försäkringsbolagen toppar listorna när det gäller att vara vinstbringande!”