60+ och singel ®
en roman i god Paasilinnaanda för alla med humorn i behåll
Ett band för vänskapen ®
en liten fackbok med teknik och mönster för att knyta s.k. vänskapsband av garn
Via ruckelhaxan@live.com
tar du kontakt mig utanför bloggen.
Nu tillgänglig att köpa som nedladdningsbar e-bok, som nedladdningsbar ljudbok i MP3-format och på cd-skiva
(MP3, 1 cd; direkt från mig).
[Provlyssna på YouTube]
På Åland finns den tryckta boken på sju bibliotek.
På Åland finns boken även som Daisybok för synskadade och sedan 19 december 2013 kan du låna den digitalt i Finland, Sverige, på Åland och Island.
Känner du att en hel bok är för mycket att bita i får du gärna ta del av mina krönikor från 2009-2011. Klicka HÄR så flyttas du till registersidan!
In accordance with Finnish law
I ask you to kindly respect
that you are not allowed to copy
my photos, drawings, patterns or
texts without permission.
F.n. fotograferar jag med en
Fuji FinePix HS20 EXR.
och en Nikon D40X
Flertalet av bilderna öppnas
i större format i ett nytt fönster
om du klickar på dem.
Titta gärna in till
min skilda fotoblogg.
2005 föll jag för frestelsen och skaffade mig en ny plug-in: Ruckelrenovering 1.0; ett både dyrt och komplicerat litet isticksprogram, som visat sig vara väldigt instabilt och har en irriterande tendens att hänga sig mest hela tiden.
Till professionen är jag sedan slutet av 1980-talet egenföretagande grafisk designer/copywriter och seriös månskenshantverkare; på senare tid även amatörförfattare. 2009-2011 frilansade jag som krönikör i Ålandstidningen tills jag blev för obekväm för chefredaktören.
Jag är invalidpensionerad pga bl.a. neuroborrelios, men har i större utsträckning ”behandlats” av mitt arbetspensionsbolag än av leg. läkare.
Aj fan va jobbigt det där lät!
SvaraRaderaSkit också...vet inte vad jag ska säga men jag vet hur det känns!
Sympatitankar til dig!
Steffe
Nämen är det så illa, det var som katten.
SvaraRaderaJag hoppas det reder ut sig för dig, mina tankar går till dig, inte för att det hjälper men du ska ändå veta.
Ibland är livet ett helvete, tyvärr.
Monkan
Livet går upp å ner,det är inte lätt.Jag tycker det är skönt att vara pensionär nu då behöver man inte kämpa med olika myndigheter,utan bara ta dagen som man orkar å kan.Hoppas att det löser sig.Kram på er.
SvaraRaderaHejsan
SvaraRaderaOj oj....nu blev man orolig. Har ingen aning om vad som hänt eller är på gång...men det lät inte bra....ja håller med Monkan.....skänker en tanke och ett hopp.
När det är som värst kan det bara bli bättre! En gammal sliten klyscha, men ack så sann! Ligg lågt och samla lite krafter nu ett tag. Sköt om dej!!
SvaraRaderaJag håller också tummarna!
SvaraRaderaIbland får man ta en dag i taget...
Kramar, Monica
När man har nått botten, har man i alla fall fast mark under fötterna... Annacarin
SvaraRaderaHåller mina tummar för dej.
SvaraRaderaVet hur det känns....verkligen.
Har gått igenom "helvetet" ända sedan årsskiftet, men i DAG kom beskedet.....
Dom hade nog inte fler "kryphål" nu, efter alla läkarintyg och papper.
Så ge inte upp hoppet!
Be om hjälp från alla tänkbara håll.
För är det som i Sverige så får man i dag verkligen springa runt till både specialister och vanliga läkare för att få dom intyg som inte ens FK:s förtroendeläkare kan se förbi.
Jag har varit på väg att ge upp HELT många gånger, men tack och lov har Gubben min och barnen alltid funnits vid min sida. Och ett par riktigt goda vänner....
Jag är dom skyldiga många stora tack.
Och faktum är att det ibland hjälper att "sätta ord" på skiten.
Så skriv när Du orkar och har lust.
Som sagt....
Jag håller alla mina tummar för att Du får den hjälp Du behöver, oavsett om det gäller rehabilitering, läkarvård eller pappersexersis inte minst!
I dag måste man ju vara frisk för att orka vara sjuk....
Ingen lätt sits alls som många tvingas gå igenom numera.
Kram på dej och var rädd om dej och Lilla "A"!
J:son
TACK, alla!
SvaraRaderaTa fram pennan och sikta uppåt! Jag måste ha kompressionsstrumpa på min arm hela tiden. Den blir förstås fort skitig i nederkanten. När jag var tvungen att börja med den skulle jag få två per år av landstinget!Jag skrev direkt till landstingsdirektören och undrade om han skulle klara sig med två vita skjortor per år. Det gick bara en vecka så fick jag ett brev : Det hade uppstått ett "missförstånd" och hur många behövde jag? Du som besitter både kvinnokraft och ordkraft kommer att klara av det här.
SvaraRaderaKram till dig
Kerstin