60+ och singel ®
en roman i god Paasilinnaanda för alla med humorn i behåll
Ett band för vänskapen ®
en liten fackbok med teknik och mönster för att knyta s.k. vänskapsband av garn
Via ruckelhaxan@live.com
tar du kontakt mig utanför bloggen.
Nu tillgänglig att köpa som nedladdningsbar e-bok, som nedladdningsbar ljudbok i MP3-format och på cd-skiva
(MP3, 1 cd; direkt från mig).
[Provlyssna på YouTube]
På Åland finns den tryckta boken på sju bibliotek.
På Åland finns boken även som Daisybok för synskadade och sedan 19 december 2013 kan du låna den digitalt i Finland, Sverige, på Åland och Island.
Känner du att en hel bok är för mycket att bita i får du gärna ta del av mina krönikor från 2009-2011. Klicka HÄR så flyttas du till registersidan!
In accordance with Finnish law
I ask you to kindly respect
that you are not allowed to copy
my photos, drawings, patterns or
texts without permission.
F.n. fotograferar jag med en
Fuji FinePix HS20 EXR.
och en Nikon D40X
Flertalet av bilderna öppnas
i större format i ett nytt fönster
om du klickar på dem.
Titta gärna in till
min skilda fotoblogg.
2005 föll jag för frestelsen och skaffade mig en ny plug-in: Ruckelrenovering 1.0; ett både dyrt och komplicerat litet isticksprogram, som visat sig vara väldigt instabilt och har en irriterande tendens att hänga sig mest hela tiden.
Till professionen är jag sedan slutet av 1980-talet egenföretagande grafisk designer/copywriter och seriös månskenshantverkare; på senare tid även amatörförfattare. 2009-2011 frilansade jag som krönikör i Ålandstidningen tills jag blev för obekväm för chefredaktören.
Jag är invalidpensionerad pga bl.a. neuroborrelios, men har i större utsträckning ”behandlats” av mitt arbetspensionsbolag än av leg. läkare.
Ja, döden är ofattlig!
SvaraRaderaTröstekram, Monica
Tack snälla Nina för att du finns å sätter ljus på min sons grav.De som borde göra det ofta har aldrig satt sin fot där ännu.Så synd om barnen tycker jag.Man undrar hur mår dom? Vad får dom för terapi?
SvaraRaderaDet är bara så tråkigt.
En stor varm kram från mig.
Att mista en vän eller nära anhörig är något man aldrig riktigt kommer över tror jag. Min mamma dog för snart 20 år sen och jag kan fortfarande få en impuls att jag ska ringa till henne.
SvaraRadera