söndag 19 december 2010

Så går ett år ifrån vårt liv

VARVET ÄR SLUTET, ett år har gått. Idag tänder jag ett ljus för käre vännen Peter, som så tragiskt gick ur tiden ifjol, bara 45 år gammal.

När ska jag lära mig att det inte går att lyfta luren och ringa upp, när jag kommer på något jag skulle vilja prata med honom om? Imorgon? Om ytterligare ett år?

Du saknas oss, Peter! Jag saknar dig.

3 kommentarer:

  1. Ja, döden är ofattlig!
    Tröstekram, Monica

    SvaraRadera
  2. Tack snälla Nina för att du finns å sätter ljus på min sons grav.De som borde göra det ofta har aldrig satt sin fot där ännu.Så synd om barnen tycker jag.Man undrar hur mår dom? Vad får dom för terapi?
    Det är bara så tråkigt.
    En stor varm kram från mig.

    SvaraRadera
  3. Att mista en vän eller nära anhörig är något man aldrig riktigt kommer över tror jag. Min mamma dog för snart 20 år sen och jag kan fortfarande få en impuls att jag ska ringa till henne.

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!